Aftonbladet – 29 november 1859, sida 3

Om inrättande af en vårdanstalt för obotliga kroniska sjuka. (Motion af professor Cederschiöld.) Hvarje läkare och menniskovän skall säkert med tacksamhet erkänna det varma deltagande rikets ständer alltid, och isynöerhet på senare tider, visat för befordrande af en ändamålsenlig sjukvård och för lindrande af de af fysiska lidanden betryckta samhällsmedlemmar. Ingen kostnad har synts för stor för detta ädla ändamål. Intet till rikets ständer framstäldt förslag i detta hänseende har, mig veterligt, blifvit afslaget, såframt det visat sig verkligen vara af behofvet-påkalladt. Nästan vid hvarje riksdag hafva nya anslag: blifvit beviljade för medicinalverket och den medicinska undervisningen. Nya sjnkvårdsanstalter hafva uppstått och snart skall en efter tidens fordringar väl inrättad asyl öppna sina portar och vänligt emottaga de olycklige, som alltför länge försmäktat uti de ohyggliga hålorna vid foten af Danviksbergen. Äfven de lytte, blinde och döfstumme hafva rikets ständer -egnat sin omsorg genom förbättringar uti de för dessa inrättade instituter. Det är vid minnet af allt detta ädla och stora, som genom riketts ständers omtanka redan blifvit verkstäldt, och med blicken på den tafla af lidanden, hvilken ännu icke blifvit för rikets ständer upprullad, som man vågar vördsamt anhålla om några ögonblicks uppmärksamhet. Såsom bekant är gifves det vissa sjukdomsformer, som man benämnt kroniska, d. v. s. långvariga, ofta. obotliga. Somliga af dessa äro obetydliga och medföra för de sjuka så ringa olägenhet, att de med tålamod och efter sjukdomens art afpassade dietiska förhållanden lätt kunna fördragas utan synnerlig rubbning uti individens verksamhet: Om dem är här icke frågan... Men det gifves andra så förfärliga, att intet menskligt tålamöd förslår att utan klagan bära dem och ingen fysisk kraft är nog stor att motstå dem. Sådana äro dessa allt mera förekommande kräftskador, dessa s. k. fungösa växter, som icke tåla att af kirurgens hand vidröras utan att med ökadt raseri gripa. omkring -sig;-oeh alla dessa otaliga lidanden i menniskokroppens ädlaste organer, som göra lifvet till en börda och nedsänka de lidande på ett långsamt plågoläger, hvilket endast kan förmildras genom vården af en mer skovänlig hand. Det finnes ingen läkare, som icke många gånger varit försatt uti den sorgliga ställningen att nödgas bevittna dessa olyckligas qval, utan att kunna bjelpa eller lindra dem. För dem finnes ibland läkarekonstens rika skatter ingen läkande balsam, ingen he-: lande ört. Det. är icke hos droguisten som den olycklige kan hemtå-lindring för de tärande plågorna ; den kan blott sökas i djupet af menniskohjertat, i den kristliga kärleken: och i det ömma deltagandet. Och då läkaren. ur dessa rena källor kan läska den sjuke, så är denne och dess-vårdare redan mindre beklagansvärda. Men hvem vill, ja hvem. kan, äfven med bästa vilja; härbergera, föda, vårda och sköta dem, som sjelfve hvarken .med..arbete-eller -penningar kunna något bidraga till att uppehålla deras usla lif? Hvem kan egna-alla sina krafter endast åt vår-. den af en lidande-medmenniska? Det är för mycket begärdt, äfven. af den, hvars menniskokärlek. är outtömlig. Derföre måste otaliga af-dessa olyckliga försmäkta under inflytandet af skämd luft, dålig föda, brist på värme, osnygghet öch allt, som undergräfver helsan, och slutligen dö kanske utan.att någon vänlig hand torkar kallsvetten från deras panna. Och läkaren: går ifrån denna hemska dödsbädd med en suck, som säkert skulle finna gensvar i hvarje ädelt hjerta, om den icke förklingade i rymden. Jag RAA STRAMA ENSE LIG I GENEN AASE SEEN