Aftonbladet – 29 november 1859, sida 3

ser, som har accent, — ntom den tionde och det är för sent — att bli udda stafvelser från versens början räknadt, och då blir det icke meter enligt spanska versläran. Att vers likväl skulle kunna skrifvas pådspanska metriskt, i den mening vi tar: detta ord, är dock icke endast troligt, det är bevisadt. Försök, och lyckade sådana, har nämligen blifvit gjorda att bygga meter på accentens grund, såsom hos oss, och har man på sådant sätt frambragt t. o. m. hexametrar samt saffisk-adonisk vers. En gång inne på tråden har jag, som jag ser, för er upplindat mycket mera af verslärans trassliga bärfva än jag först ämnade. Kanske torde det derföre vara nödigt att ge er ett mera autentiskt exempel på spansk versification än den enda stansen af en folkvisa. Jag väljer då härtill de första raderna af IlI:dje sången i Martinez de la Rosas omnämnda Poetica, och vidfogar äfven här en öfversättning på prosa rad för råd. Denna sång handlar nemligen just om la wversificacion. Cual con mårmol precioso 6 duro bronce, No con plebeyo barro 6 blanda cera, A la bella natura Imita el escultor, dåndole gloria Los obståculos mismos que supera; Tal con hablada elevada, rica y pura, Imitala el poeta, : Y las voces indöciles sujeta Del riguroso verso å la mensura: De do nace la musica sonora el habla de las Mäsas soberana, Y la interna dulzura encantadora, Que colma de deleite 4 los mortales Al escuchar sus ecos celestiales. Liksom i dyrbar marmor eller hård bronz, Icke i plebejisk lera eller mjukt vax,