Aftonbladet – 26 november 1859, sida 3

det, och gråta bittra tårar öfver den skam sonen bragt öfver sig och dem. In. Till Redaktionen af Aftonbladet! Hos redaktionen anhålles om plats i tidningen för rföljande: Fr kapten E. A. Björkman har uti Aftonbladet för den 18:de dennes fått en artikel införd: Om förslaget rörande sjön Norrvikens : sänkning. Som denna sjösänkning samt de särskilda förslag, som i och fördensamma utarbetats, blifvit fullständigt och tillräckligt utvecklade i två artiklar uti Aftonbladet, nämligen den 25:te sistlidne Oktober anfallsvis med vrängda och osanna uppgifter, och den 10:de innevarande månad till försvar med stöd af officiella andliogar, så att hvar och en, som läst anfallet och rsvaret, kan bäst bedömma kapten Björkmans ytterligare slingringar omkring en fråga, hvi!ken man har all anledning förmoda att kapten Björkman sjeli bringat först å bane, kan det naturligtvis icke vara ringaste skäl, att vidare omorda den saken. Men alldenstund kapten Björkman, såsom åpendix 11 det ytterligare anförandet om sjösänkningen, har anfört att, År 1855 erhöll styrelsen K. M:ts nådiga uppdrag att uppgöra jernvägsförslag, hvilka, när de inkommo (till hvem?), befunnos till den grad felaktiga, att dels hela stycken såsom linien mellan Örebro och Upsala samt vid Södertelje, måste af mig (nemligen kapten Björkman) på komitens (hvilken komitå?; uppdrag omgöras m. m. Så torde det vara skäl stt meddela en. afskrift (sc itföljande bilagan) af K. M:ts nådiga bref den 25 fanvari 1855, hvaraf bevisas, attlet icke var styrelser ör allmänna vägs och vattenbyggnader som hade nå ligt uppdrag att uppgöra förslag till jernvägarne: riktning, utan att K. M:t hade lämnat detta nådiga appårag åt en särskald dertill. förordnad komitå. q Kapten Björkmans uppgift, rörande den af styrelser allmänna vägoch vattenbyggnader uppgjords ernyägsförslagen, har således tillkommit, antinger not bättre vetande, eMler ock af orsak att han (son rar använd vid ifrågavarande undersökningar, och Ietta, såsom man nu fått upplyst, t. o. m. i egenskaj if granskare å de af vägoch vattenbyggnads styrelser upprättade förslag!) är så litet vetonde, att han hvaren egt kännedom af den anuttoritet, som var för ;rdnad att utföra förrättningen, ej heller deraf ati tt embetsverk icke brukar ställas under lyduo af ev ANfälligt förordnad komitå: Men om kapten Björkman verkligen numera icke innes hvilken auktoritet han hade att göra med år 1855, så torde han ändock möjligen kunna erinra sig ågot. af hvad han sjelf sysselsatte sig med samma ir. Kapten Björkman undersökte nemligen då rikt: ningen för en jernväg mellan Norrköping och Karincholm, — och eftersom hun tyckes vara mycket ingelägen om att meddela allmänhe en kännedom at ie fö menå eller verkliga misstag, som begås vid 1 ökningar, torde han ursäkta om jag lämnar lysningar i detta hänseende och derv c sller mig till den af kapten Björkman undersökts nied mellan Norrköping och Katrineholm. Jag är så mycket mera i tillfälle att göra detta, som jög f 1858 års jernvägskomite haft i uppdrag att grana denna undersökning, som treår förut blifvit-verktälld af kepten Björkman. y Af devi skogarne ännu qvärstående störarno efter kapten Björkmans linier synes, att han vid deras atstakning följt ett sätt, analogt med korsfarari tå de tågade tull det heliga landet, och till vä 050 en get och en gis, som ansågos inspirerade, ty ptin Björkmans på marken utstakade lidier hade många onödiga slingringasx och tvära brytningar som likväl ej kunde återfinnas på den af tamme taptån uppgjorda karta) att partiella ändringar, i tessa felaktigheter voro omöjliga. Kartan öfverens nimer nemligen ej med verkligheten, utan tyckes rovägslinien blifvit på fri hand inlaggd på den mina, utan afseende på huru det förhöll sig på marken. En ny undersökning af hela linien måste derföre aföras, och dervid befanns, att den riktning, kapten Björkman valt, var den sämsta. Så t. ex. hade han raxt söderom Stens bruk onödigt, stakat linien midt ett berg, som gjorde en 500 fot lång tunnel be ; vidare hade Han dragit sin linie vester om Näken, ehuru det lämpligaste läget är öster derom, — och på sträckningen mellan samma sjö och Simonstorp har han äfven onödigt förslagit lägga banan tvärs öfver flera djupa och ganska breda sjöar, hvilka kunna undvikas, om man drager linien längs iogbigens vestra strand. Ehuru kapten Björkman å länga sträckor stakat linienibacksluttningar, som o så branta, att banan derstädes ej skulle på van: igt sätt kunnat planeras medelst gräfningar och fyllringar, utan måste anläggas med beklädnadsmurar väll i gräfningar som i fyllningar, så kan likväl i lage. ej upptäckas att han härför gjört någon bekning, och NHkväl skulle ensamt dertill erfordras 2:32 kubikfa nar kaällmur, i kostöad motsvarande 118,440 rdr. På samma sätt förhåller sig på mänga undra ställen utefter linien, och vid Djula befanns lensamma stakad vinkelrätt mot en hög. grusås, varigenom en-öfverflödig jordgräfning af 9600 kubikmnår skulle uppstått, hvilken kuonat undvikas, om inien gifvits en mera vestlig riktning och gått snedt ippför höjden. Skulle deima undersökning få betraktas såsom ett orof på kapten Björkmans förmåga att staka ut ernyvägar, så är denna förmåga sannerligen icke stor; letta! Hindrar emellertid icke bemälde kapten att, ned deh största säkerhet i verlden, bedömma och dlandra allt, som af andra utträttas, och på samma sång måla ut sig såsom varande förföljd och af inriger förhindrad att bereda sin utkomst. Säker-I gvisarc