Aftonbladet – 26 november 1859, sida 2

gripa hvarifrån allt detta vildbråd kommit i Compiegnes skogar och huru det kan räcka till. Men om qvällarna spelar man komedi ch gör musik. Sällsk det fina tänka ratöre med senato marskalkar. Hvad litteratörerna angår, hör nu detta en gång. till de franska sederna, liksom så mycket annat, hvilket kanske annorstädes skulle tyckas underligt; äfven Napoleon III:s stränga och: ceremoniösa hof kan icke undvara litteraturen, Romanen och följetongen hafva borgarerätt äfven i dessa imperialistiska salonger och sånggudinnorna äro bär upptagna bland hoftröknarna. Författaren till ,Un jeune homme pauvre är här som barn i huset, oaktadt han ej ens har ett de för sitt namn, och Edmond About, fastän: han tillhör till och med de mera farliga författarne, har för några dagar sedan erhållit en inbjudning ditut. Vid drottning Victorias hof förekommer ej, såvidt jag vet, hvarken Dickens eller Thackeray, det skulle då vara sir Edward Bulwer; jag vet ej, hur det är hos er. För öfrigt har Edm. Abouts inbjudning, jag måste medge det, väckt någon förundran. Icke derföre, att han ej är en författare af god ton, till och med passablement hofman, men derföre att han dock åtminstone i en viss specalitet är en skribent af. väl mycken färg. Ni känner utan tvifvel hans italienska bref hvilka i sin tid gjorde mycket uppseende, ätvensom hans sednaste bok om Italien. Man nen synes ha gjort sig till en alldeles särskilt uppgift att hålla efter den helige fadern i Rom och att bekämpa detverldsliga regementet i Kyrkostaten. Hans närvaro i Compiegne blifver således lätt tolkadt som en kejserlig protest emot de franska kardinalernas högstämda manifester till. fördel för påfvens verldsliga myndighet, och det är till och med svårt att tyda detta faktum annorlunda. Det är fullkomligt i H. M. kejsarens sätt, detta. Han säger icke ett ord till sina biskopar, utan låter dem tagas, men han inviterar About ut till sig för att skrifva födelsedagsverser åt kejsarinnan. Medan han tiger som: bäst, förstår honom hela verlden admirabelt. Ni kan vara alldeles förvissad om att under det denne kejserliga herre jagar omkring i skogarne och skjuter 165 foglarisekunden, spekulerar han på allt annat, än på bakladdningsgevär. Hvad han spekulerar på? det är en annan affär, och jag skall ej tillåta mig att gissa det. Måhända skall verlden om två eller tre år öfverraskas med något nytt kejserligt stordåd, hvartill den första primitiva uppränningen blifveri Napoleon den Tredjes inre funnen just i dag mellan tvenne lyckligare skott, en präktig räf och en delikat rapphöna. Det var på detta viset det italienska kriget blef uppfunnet för ett par år sedan på en liten segeltur i Biscayabugten mellan tvenne cigaretter. Denna gång är det måhända krig med England. Hvarom åtskilligt kunde vara att kannstöpa, såvida jag här skrefve politik; hvilket jag icke ör. g Kriget med Kina är något, som mera lämpligt låter sig på detta ställe beröra. Det är ett krig, som redan är afgjordt, — straxt en skilnad! — och som dessutom har sin sida äfven för den lättare genren. Jag har varit nog lycklig att få taga i ögonsigte en af de kostymer, — uniform kan det ej kallas; — hvilka äro beslutade för de franska trupper, hvilka nästa vår skola intaga det himmelska riket. Det är visst och sannt, att i fråga om utrustning och hela apparatem för ett krig, går det franska krigsdepartemanget och intendentsembetet utanpå hvarje annat lands. Hur har man ej här förstått att gifva de franska soldaterna i Afrika en efter omständigheterna beundransvärdt . afpassad drägt och bagage? Hur visade sig ej äfven på Krim denna förtänksamhet och savoir faire i en ny riktning? Man har sålunda äfven från första stund mycket riktigt insett, att man ej i Kina kunde med fördel begagna soldater, utrustade som till ett fälttåg i Hvita Ryssland. För Kinaexpeditionen derför en ny, en splitterny genre! Här inga granadörer i björnskinnsmössor, ej heller zuaver i slängjackor, utan snarast tåplantage-amatörer! Byxor och kavaj aflätt nanking, skjortkrage utan all öfverflödig halsduk, en luftig halmhatt, litet på tre qvart! En drägt, fullkomligt passande ej blott till ett varmt klimat, der kläde är en sann förbannelse, utan äfven till hela landets tkoppskarakter! De till expeditionen utvalda trupperna äro i sjunde himlen öfver denna pikanta och trefliga fantasikostym. Det himmelska rikets tappra bussar skola säkerligen blifva, å sin sida, ytterst förbluffade öfver att se framför sig en legion af dylika sommarfoglar, stormande an med lejonets mod möt de heliga porslinstornen. Det är hvad de väl minst väntat sig, att se menniskor vilja eröfra den stora Tsching-tiangtschings väldiga rike i nankingsbyxor och halmbatt! De hafva väntat sig fabelaktiga kämpar i jern och kyller, och de finna ett sällskap. gentlemen, kommande — man skulle tro det — för att lägga en vördnadens blomma på Confuzes graf. Ack, min Gud! de skola förnimma annat och erfara att skenet bedrager, sedan dessa lätta herrar i promenadhabit gjort de storblommiga sidenkaftanernas fädernesland till en verklig ombre chinoise!