Aftonbladet – 26 november 1859, sida 2

Regementstrumslagaren öfvergeneral, År 1792, då Lafayette blef nödsakad att fly i an ledning af konventets dekret, hvarigenom han in stämdes inför dess skrank, skickade man från Paris ll armen kommissarier, hvilka, i okunnighet on att högsta befälet redan blifvit lemnadt åt Dumou riez, till denna höga och farliga befattning utsåg en hederlig regementstrumslagare, vid namn Char bonnier. Under vanliga tider skulle den äldste di visionsgeneralen ha öfvertagit befälet; men kommissarierna misstänkte patriotismen Hos generalerna, hvilka några dagar förut hade på Lafayettes befallning förnyat sin trohetsed till konungen, hvilken då hölls fängslad i tempeltornet. Charbonnier blef således installerad, och som han var lika mycket filosof som regementstrumslagare, så blef han ej synnerligt förbluffad öfver sin nya ställning. Två eller tre dagar efter hans utnämning föreföll. nära Attigny emellan fransmän och österrikare en liten sammanträffning, i hvilken de förra behöllo öfvervigten. Segern tillföll Charbonnier längs efter hela linjen, och han skulle måhända ha vunnit ännu flera segrar, om icke Dumouriez, som från sitt läger i Maulde hastat till armån, intagit Charbonniers plats. Under kejsaredömet blef Charbonnier, ehuru han varit generalen chef, icke marskalk. Träffningen vid Attigny hade för öfrigt icke haft synnerliga resultater. Emellertid ansåg kejsaren, att en man, som ehuru blott för några dagar beklädt en så rigtig plats, icke borde helt och hållet lemnas åsilo, utan gjorde honom till kommendant på fästninsen Maestricht, med 50,000 francs i lön. Charbonver gjorde häremot ingen invändning. Vi ha redan vämnt, att han var filosof. Så kom restaurationen. Jbarbonnier erhöll nu blott en pension å 6000 francs, .om snart reducerades till 3000. Attsålunda nödgas tiga ned ifrån 50,000 francs ordinarie lön till 3000 ranes pension var bra hårdt. Men OCharbonnier ade ej ett ord härom, utan begaf sig till Ardenerna, der han bosatte sig i Givet, helt nära skådeslatsen för sin seger. En vacker dag anlände till tivet i garnison ett regemente, kommenderadt af n viss öfverste, numera marskalk af Frankrike. Jå öfversten fick höra, att det i staden fänns:en af epublikens gamla generaler, anhöll han att få göra onom: sin visit och presentera sin. officerskår. yharbonhier emottog öfversten och hans officerare en ytterst tarflig kammare, hvars hela prydnad