Aftonbladet – 25 november 1859, sida 3

SO MEBEYn REA ASIATER T SER SSÄSARERIEEMSSTARN ve SS ME dryska. Antingen måste vi stänga oss inne i våra hamnar, eller, om vi vågade oss ut, måste vi falla ett cof för öfvermakten. Hr Lallerstedt erinrade, att hvad K. M:t föreslagit i afseende på liqviden af 12-millionslånet hade icke Jet ringaste att skaffa med vår förmåga att betala räntorna på vår statsskuld; ty förutsättningen, att det kunde medföra några svårigheter att på en gång återbära hela kapitalet, vore väl någoning helt annat än att ha svårt att betala sina räntor. Re Hr Björoks anförande om statsregleringspropositionen. (Slut fr. gårdag:bl.) De begärda anslagen för armåns pensionering afse dels upprätthållandet af den pensionskassan åliggande pensionering, derföre äskas 256,500 rdr, dels ock en förhöjd pensionering, för tillämpning hvaraf fordras ett kreditiv af 150,000 rdr. För sistberörde tndamål beviljades vid förra riksdagen ett dylikt kreditiv till belopp af 450,000 rdr; men deraf har hittills utgått för 1858 12,675 rdr 44 öre, och beräknas utgiften för 1859 till högst 50,000 rdr. Öfverskottet, ehuru endast beviljadt såsom kreditiv, yrkas nu skola qvarstå såsom reservationsanslag. Den plan, som tjenade till ledning för beslutet om det ifrågavarande kreditivet vid sista riksdagen, utvisar, att det för den förhöjda pensioneringen erforderliga beloppet skulle under de första åren årligen stiga och beräknades för år 1860 till 170,160 rdr. Då man jemför denna beräkning med det verkliga resultatet, så vidt detta hittills visat sig, så måste missräkningen väcka förundran, för att icke säga löje. I mina ögon är dock denna missräkning helt naturlig, och jag sökte visa, att det högre befälet vid indelta armåen icke skulle komma att begagna sig af pensionsrätten; och häri befinnes väl också egentligen grunden för missräkningen. Hemligheten ligger nemligen deri, att en pensionsreglering icke är lämplig för indelta armån, förr än en lönereglering der åstadkommit möjlighet att beräkna de äldre officerarnes inkomster. Så länge dessa i verkligheten betydligt öfverstiga det beräknade beloppet,i förhållande hvartill pensionerna blifvit bestämda, skola de ökade pensionerna icke uppfylla ändamålet att bibehålla armåns befäl rörligt och tjenligt för tjensten. Deremot skall af den ökade pensionsrätten för officerarne i mellangraderna lätt kunna följa, att desse, som utgöra armåns egentliga kraft, skola lockas att taga afsked med en pension, som nära motsvarar lönen, medan de ännu ega fullkraft och förmåga att egna sig åt en annan sysselsättning. Det är på denna grund som jag vid sista riksdagen afstyrkte den förändrade pensioneringen för indelta armåns befäl, och jag fullföljer denna min mening, som synes vara till riktigheten af erfarenheten bekräftad, jemte det jag yrkar att, derest den förhöjda pensioneringen skall fortgå, pensionsväsendet ordnas fullständigt och med -en enklare förvaltning. Dessutom anser och yrkar jag, att de under denna statsreglering besparade medlen böra, till riksgäldskontoret indragas, helst de icke torde vara beräknade bland GUTeNASKOMIOrErE utgifter under den kommande tien. Af de skäl, som blifvit anförda rörande löneförhöjningen till indelta armån, afstyrker jag bifall till det anslag af 100,000 rdr, som blifvit begärdt för den ändamålslösa uppskattningen af armens bostäl len. Om det med förvaltningen och afkastningen af dessa boställen skall tillgå på sätt hittills skett, så må det vara en enskild fråga för hvarje regemente att låta uppskatta de detsamma tillagda boställen. Då statsverket icke ens skulle njuta den fördel, att öfverskottet i det ena regementets anslag skulle användas till fyllande af bristen i anslaget för ett annat, kan jag icke inse någon grund att belasta statsverket med kostnaden för en åtgärd, som dessutom är utan värde för framtiden. Femte hufvudtiteln. I afseende på lönerna för förvaltningen af sjöärendena, flottans officerskår och dess civilstat, åberopar jag hvad förut om löneförbättringarne i allmänhet blifvit af mig yrkadt. Den förändrade organisation af konstruktionskåren, som till följd af sednast församlade ständers anhållan blifvit föreslagen, medför icke någon besparing för statsverket. Den enda följden synes vara, att vissa arbeten, som nu tillhöra Kåren, skola komma att verkställas af personer med mindre bildning och erfarenhet. Den fördel, som af en sådan förändring påräknas för det allmänna, förmår jag icke fatta; och derföre synes mig densamma icke kunna påräkna särdeles bifall hos rikets ständer. De skäl, som blifvit anförda för bibehållande af förslagsanslaget för natura-underhåll åt gemenskapen vid flottans kårer, synas mig icke öfvertygande, utan föreslår jag, att detta:anslag fördelas å de sex särskilda kårerna, såsom förhållandet varit intill sista riksdagen, derigenom kontrollen lättas, äfvensom beräkningen. Anslaget behöfver då ej heller ställas på förslag, utan kan göras: till reservationsanslag, hvarigenom bristen för ett år betäckes af öfverskottet på ett annat. Extra medel saknas dessutom icke heller -på denna titel. Beträffande förslaget om inrättande af så kallade marinbataljoner, tilltror jag mig icke att utan mnärmare utredning af frågan något yttra; och torde extra anslagen på denna hufvudtitel komma att bero hufvudsakligen: af tillgången på medel enär de samtliga kunna vara nödvändiga, doc mer eller mindre, om än det icke :kan medgifvas, , att -kostnaden för vattenledningen till Karlskrona stad bör af staten ensam bekostas. : Hvad angår den föreslagna förhöjda pensionerin: gen, så torde för en sådan icke samma skäl och anledningar förefinnas som i afseende på armån; utan synes inrättningen af den så kallade reservstaten särdeles väl öfverensstämma med förhållandena inom flottans officerskår. Om. nämnde anstalt kan vara i