Aftonbladet – 25 november 1859, sida 3

voreXförhållandet, fann han bekräftadt genom de af K: M:t föreslagna arrangementer för liqviden af de 9 millionerna af statslånet. Talaren vore af själ och hjerta benägen att göra rättvisa åt regeringen, men han fordrade rättvisa äfven åt folket, och det var derföre han hade ansett sig böra uppställa dess belägenhet och behof såsom kontraproposition mot regeringens fordringar. Och då, enligt hr Lallerstedts eget medgifvande, affärerna ligga nere, men regeringen likväl framträder med högre anspråk, så hade man något fog att säga, det hon ville begagna ständerna endast till en skattebevillningsmaskin. Med afseende på Schvans yttrande om försvarsväsendet citerade talaren ett anförande af samma ledamot vid en föregående riksdag och anmärkte, att då man är benägen att så hastigt packa in och fara sin kos, för den händelse att en fiende skulle nalkas, som hr Schvan der förmält sig vara, så vore det ej underligt, att man ville söka organisera försvaret så, att fienden, om möjligt vore, aldrig komme oss på lifvet. Hvad anginge farhågorna, att hela nationen skulle behöfva lyda trum nan, så vore detta alldeles icke någon följd af den af talaren förordade organisation efter mönstret af Schweiz, som har proportionaliter den minsta armå i fredstid, men den största i farans stund, ty hvarje man är soldat. Att peka på ryska flottans hållning i sista kriget vore jast att tramdraga ett bevis för talarens sats; ty ryska flottan vågade sig icke ut, derföre att de engelska och franska flottorna voro för stora; och i precist samma belägenhet skulle vi befinna oss i förhållande til den ryska. Antingen måste vi stänga oss inne i våra hamnar, eller, om vi vågade oss ut, måste vi falla ett cof för öfvermakten. Hr Lallerstedt erinrade, att hvad K. M:t föreslagit i afseende på liqviden af 12-millionslåne: hade icke det ringaste att skaffa med vår förmåga att betala räntorna på vår statsskuld; ty förutsättningen, utt det kunde medföra några svårigheter att på en sång återbära hela kapitalet, vore väl någoning helt innat än att ha svårt att betala sina räntor.