Aftonbladet – 25 november 1859, sida 2

AR tr AA ET -— likt ett koffertlock ett svartmåladt lärftstak. endast öppet åt gaflarna. Detta tak skall skydda mot solen, men gör i stället så mycket qvafvare derinne. Kärran skakar förfärligt: i groparna, så att man ristas som bönor 1 en kaftebrännare och brunrostas vid soleld, Till fulländande af skildringen må nämnas, att plågoreåskapet dras af en mulåsna, behängd med bjellror och brokiga fransar och dragande med ett ofantligt stort och grannt måladt bogträ. På kärrans skalmar sitter kusken och kör, ryckande i tömmarna och skrikande ialla tonarter. Detta är — utom diligenserna åt Madrid äc. — det enda slags åkdon, som begagnas i konungarikena Valencia och Murcia, Till och med enskilda familje-ekipager i Valencia utgörs af tartanor. Tartanan fortskaffar här alla klasser, liksom gondolen i Vener dig. Försök lär visserligen ba blifvit gjorda med att åtminstone sätta kärran på fjädrar; men äfven den starkaste vagnsfjäder, säger man, springer sori glas på dessa sönderbrutna vägar och gropiga gator, Vägen upp tillstaden var omgifven af en poppelall, djupa och höga rörhäckar, mellan hvilka man stundom såg skymtar af rika, vatinade fält. Det första Cid gjorde, säger traditionen, sedati han intagit Valencia. var att stiga upp på katedralens platta torntak, för att öfverskåda sin sköna eröfring. Hvad var naturligare än att vi följde hans ezempel, helst vi just hade tagit in på Fonda del Cid, ett hotel, beläget vid ett litet snedt och vindt torg nära katedralen. En sådan torvbestigning är också att anbefalla åt hvar och en, som första gången kommer till Valencia. Valencia är nämligen en af ålder befästad stad och derföre äfven, liksom de flesta sådana, en stad af ofantligt högs hus, Med befolkningens tillväst måste nämligen husena växa på höj