Aftonbladet – 25 november 1859, sida 2

dande på en åsna, drifva framför sig en oxbjord på bottnen af denna flod, och ingen landsväg kunde ka dammat värre. — Från Miguelete-tornets platta tak reser sig klockställningen, som liknar en triumfport, och i denna hänger fri och obetäckt den stora klockan la Vela, väkterskan, betecknerskan af nattens väkter,. Denna form på klockställningar är egen för söderns torra klimat, liksom de mot regn och snö skyddande spetsiga torntaket är typiskt för norden. I större eller mindre format ser man sådana klockställningar här på nästan alla kyrktorn och klostergaflar, La Vela är den inflytelserikaste stämman i konungariket Valencia; ty, liksom dess förut omtalta namne på tornet i Alhambra, bestämmer la Vela på Miguelete-tornet vattnets fördelning öfver huertan. — Den jordbrukare, som ej lyder klockans röst och tillstänger sin dammlucka, när klämtslaget befaller honom att låta vattnet rinna sig förbi till grannens åker, blir instämd att följande thorsdag svara inför el tribunal del riego, vattnings-domstolen,, som ännu i dag, liksom i morernas tid, afgör utan appell alla tvister i vattningsväg. — Man grälar här i landet oftare om vatten än om vin! — Denna orientaliska jury består af 7 domare, hvilka sjelfya eger att komplettera sig genom val bland åkerbrukarna i byarna på slätten. Den inrättades af araberna och består än i dag oförändrad. Till doms sitter den hvarje thorsdags förmiddag i porten till katedralen. Valencia är en skönhetens stad. Hvarhelst man, yr i hufvudet, vandrar om på de slingrande gatorna, ser man i eller framför nästan hvarje portgång — här lefyver folket på ga-: tan — någon farlig syn! De mörka ögona och den varmt dunkla hyn, de ädla, ovala ansigtsdragena och de smärta figurerna är re; dan tillräckligt betänkliga. Sitter då ett så