Aftonbladet – 25 november 1859, sida 2

RIKSDAGEN. Ridderskapet ooh adeln. Öfverläggning om Reglering af. presterskapets aflöning. Vid föredragning af K. M:ts proposition angående reglering af presterskapets löner yttrade sig först friherre H. Hamilton skriftligen. Friherren gillade till större. delen det kongl. förslaget, men hade önskat att det i tvenne afseenden gätt längre än som skett, nemligen i fråga om en så snar som möjlig delning af alltför vidsträckta pastorater samt rörande utarrenderingen af bostadsboställena. Visserligen ha, som bekant, åtskilliga af de allra största pastoratena redan blifvit delade, men rikets ständer böra bestämma någon allmän grundsats för delningen. Utom i städerna, är det för en nitisk prest omöjligt att vårda mer än 2000 å 2500 själar. Såsom allmän regel, och då antagligt är att folkmängden tillväxer, bör för landsbygden derföre fastställas, att pastorat med den nya fördelningen ej får omfatta mer än omkring 2000 personer. Hvarje, som innehåller 4å 5000, bör delas i tvenne 0. s. v. En utredning häraf jemte förslag om platser för de nya kyrkorna och bostäder åt pastorerna bör anbefallas länsnämnderna. Invändningar skola säkerligen göras med anseende till kostnaden för kyrkornas uppbyggande och svårigheten att anskaffa boställen, äfvensom prestbristen. Men hvad kyrkorna angår, så finnas redan många annexoch kapellkyrkor, som kunna förvandlas till moderkyrkor; kostnaderna lära de nya församlingarne ej undandraga sig. Till bostäder åter åt de nya pastorerna finnes tillgång i förut befintliga stomhemman och komministrars boställen. Vid förra riksdagen upplystes, att f. n. i Sverge finnas 2216 pastorer. Om Sverges befolkning, 3,600,000 personer,fördelas i pastorater med lika antal i hvartdera, så kommer på hvarje pastorat 1800 själar. Rikets ständer hade vid förra riksdagew afstyrkt bostadsboställenas utarrendering på den grund att pastor behöfde jordbruksalster till sitt hushåll, och ej hindrades i sin tjensteutöfning af ett mindre jordbruk, och har K. M:t förmodligen af samma skäl i sin nu afgifna proposition afstyrkt utarrendering. Det sökta ändamålet torde dock ej vinnas, om ej en dylik utarrendering på 30 år eger rum. Derigenom skulle en bättr skötsel af jorden åstadkommas, äfvensom presten befrias från verldsliga bestyr. Friherre Raab ansåg det kongl. förslaget böra vinna framgång, men i afseende på utarrenderivgen anmärkte han, att ingen jord så missvårdas som presternas, oqh det vore derföre bättre för presten om den utarrenderas, med undantag af boställsbonin :en. Särskilt vigt lade talaren på indragning af kon:ministraturerna i de pastorater, som blott bestå af en socken. Der händer att komministern har allt för litet att göra, så att han väl måhända lär sig att sköta landtbruk, men bryr sig föga om sina preserliga göromål, och dessa komministraturer kunna ned särdeles förmån indragas: Då ett stort pastorat cke består af mer än en socken, bör icke någon så ian af föregående talare uppgifven siffra för församli: gspersonalen bestämmas; dennas antal kan till och med gå till 3000, utan att pastor med adjunkt bör h.fva svirt att sköta densamma. Grefve af Ugglas kunde i tvenne afseenden ick instämma med den kongl.. propositionen. Det ena är att alla pastorater och komministraturer skola fördelas i vissa klasser. Det andra att lönerna skola uppgöras länsvis. En följd deraf blir, attdet caa länets prester kunna blifva betydligt bättre aflön de än det andras. Då dessutom hvarje församling skulle få kalla sin prest, är det naturligt att det stift, der lönevilkoren äro bättre, också har större lättbet att erhålla prester. Tionde finnes visserligen, som icke kan anslås till annan församling än den, som deraf är i besittning, men allt som är af kronan anslöget i jord och räntor bör ingå i en gemensam lönereslering för hela rikets prester. Sedan presterna inom länet eller stiftet erhållit något så när lika ajöning, då bör öfverskottet öfverlemnas till en reseryfond. Statsrådet grefve Hamilton ville upplysa ridderskapet och adeln om orsaken hvarföre förslaget blif