Aftonbladet – 25 november 1859, sida 2

vana måste man tvärt afbryta om man vill bli qvitt det öfverdrifna embetsmannaväsendet. Flera handelskamrar i Preussen ha begärt nedsättning af telegrafportot. Från flera orter, t. ex. Prag och Frankfurt, omtalas redan snö och köld. Invånarne i Gera af furstendömet ReussSchleiz hade, liksom alla andra tyska städers, beslutat fira Schillersfesten och erhållit ministårens tillstånd. Så dog furst Henrik XX af den äldre Reussgrenen (Greiz), och Geras invånare förfrågade sig hos ministern om de indå kunde fira festen. Ministern tordes icke svara på detta, utan hänvisade de frågande till fursten sjelf. Henrik LXVII svarade dem, att han icke kunde begripa huru de ens kunde ha sinne för att fira en fest, när en med honom beslägtad furste i ett grannland hade dött, och då hvarje embetsoch tjensteman var förbunden att ha lakan för fönstren. För öfrigt kunde han icke ens begripa hvarföre man ville alls fira Schiller. Festen blef inställd. Den österrikiska samlingen af förtroendemän,, som skall gå regeringen tillhanda med upplysningar om nödiga reformer och om sättet att utföra sådana, har en tid tillåtit sina ledamöter att meddela förhandlingarne åt tidningarne; men sedan en ledamot klagat öfver att hans yttranden ofta blifvit felaktigt refererade, ha de reformatoriska förtroendemännen beslutit att icke vidare tillåta någon offentlighet. EEE a ä0. tr SCHWEIZ. Från Bern berättas den 16 dennes, att förbundsrådet tillställt en storartad diner för konferensledamöterna. Presidenten Stämpfii utbragte en officiel toast för de tre suveräner, som varit representerade på konferensen, samt en annan för alla vid edsförbundet representerade. Han tackade för valet af Schweiz, såsom ort för fredsslutet, och uttalade den förhoppningen, att representanterna skulle medföra bättre intryck om landet och folket än den föreställning, som här och der i utlandet gjort sig gällande om Schweiz. Bourdueney svarade på toasten med ett lefve för Schweiz. SPANIEN. Spanska regeringen har förklarat, att den ämnar respektera Gibraltar sunds fribet, men förbehålla Spanien fri och obehindrad handel i hela det öfriga marockanska riket. Enligt Gazeta fingo spaniorerna, vid den sista fäktningen i Cochin-Kina, 6 döda och 33 sårade. Marskalk ODonnell höll den 14 dennes revy öfver de trupper, som äro sammandragna uti lägret vid Algesiras. Generalerna Zabala, Echague, Ras de Olano, Prim och Galiano åtföljde honom. Marskalken tillkännagaf för trupperna deras nära förestående inskeppning. PeriDe ITALIEN. Parmas, Modenas och Romagnas nationalförsamlingar. hade sändt tacksägelseadresser till prinsen af Carignan och förklarat honom, att de med tacksamhet antaga hr Buoncompagnis regentskap. Gazeta Piemontese för den 23 dennes meddelar prinsens af Carignan svar till Marco Minghetti och Ubaldino Perruzzi, hvilka erbjödo honom regentskapet öfver Parma, Modena, Toscana och Romagna, äfvensom följande skrifvelse från prinsen till Carlo BounSynpagni, daterad Turin den 14 November 1859: Herr Kommendör! Jag har föreslagit er till den ädla missionen, att begifva er till mellersta Italien och mottaga regentskapet öfver de provinser, hvilka genom sina beslut hafva förklarat, att de önska ett enigt, konstitutionelt och italienskt starkt konungarike och derpå proklamerat regentskapet. HEdert ärofulla rykte, de ädla egenskaper, som utmärka eder själ och ert hjerta, de bevis af tillgifvenhet, som ni lemnat konungen och fäderneslandet, äfvensom det fulla förtroende, som jag hyser för er, och som jag i dag har lyckan att få offentligt uttala, dessa äro de bevekelsegrunder, som ingifva mig hoppet, att eder mission skall leda till ett lyckligt resultat. Men dessa äro icke de enda. Mellersta Italiens folk hafva gifvit så många bevis på sundt menniskoförstånd, fasthet och moderation, att de tillvunnit sig den civiliserade verldens aktning. Jag är öfvertygad, att ni skall inse nödvändigheten att bibehålla denna manligt lugna och ordnade hållning, äfven i det ögonblick, då en kongress sammanträder, på hvilken Italiens öde skall blifva föremål för öfverläggningar, och hvarest H. M:t konung Victor Emanuel, stark genom de rättigheter, som blifvit åt honom uppdragna, skall kraftigt understödja Italiens önskningar. De upprepade försäkringar, som blifvit afgifna af H. M:t fransmännens kejsare, att ingen intervention skall ske i mellersta Italien, äro äfven ett skäl till stor tillförsigt. Dessa försäkringar hafva mäktigt understödt konungens politik, som aldrig kunnat gå in derpå, att yttre våld träder i stället för nationalviljan. Öm, i följd af en klok politik, H. M:t, efter freden i Villafranca, ansett nödigt, att återkalla sina kommissarier, och afhålla sig från all inblandning uti mellersta Italiens inre angelägenheter, då skedde detta icke af det skäl, att hans regering ville undandraga sig tjenster, i kraft af. den vänskapliga välvilja, som blifvit ännu mera befästad genom nya tilldragelser. Jag uttalar den öfvertygelsen, att Piemonts regering inom det möjligas gränser icke skall våga att komma dessa länder till hjelp, för att underlätta upptagåndet af ett lån, om det skall blifva nödvändigt. Af alla dessa bevekelsegrunder emotser jag förhoppningsfullt framtiden. Å andra sidan är er uppgift enkel och tydlig, för så vidt det handlar om att gifva den politiska rörelsen i dessa provinser mera enhet. Maktens koncentrering skall göra hvar och en af de centralitalienska staterna starkare inför sig sjelf och inför Europas ögon. Den militäriska organisationen skall lättare blifva fullständig, om det blott finnes en förvaltning, ett öfverbefäl och en här. Denna till antal och disciplin starka -arm6, som är beredd till ett kraftigt försvar, om fäderneslandet fordrar det, får dock hvarken vara angripande eller utmanande. Om några glödande själar anse återhållsamheten för fel -och hvarje gärd af klokhet för svaghet, så är det nödvändigt att erinra dem, att tiden är en mäktig bundsförvandt i en rättvis sak, och att otålighet ofta förderfvar densamma -och hindrar dess seger. Under sådanå utsigter är jag öfver