Aftonbladet – 25 november 1859, sida 2

och till en del bevarat ruinerna af det gamla Saguntum, den dödsföraktande staden, som så länge trotsade Hannibals vapen. Längst söderut åter, vid slutet af synkretsen, ligger en stor vattenspegel, omgifven af en ljusare grönska än den öfriga slättens. Detta är insjön Lago de Albufera med sitt distrikt af risodling, — hvilket skall vara en otroligt fruktbar ängd, — Från denna sida kom justi detsamma ett jernbanståg, och ångvagnen utvecklade sin rökplym allt yfvigare, liksom till parad, då den nalkades staden. Detta gjorde, att man blef varse jernvägen till Jativa, två timmars ångväg från Valencia. Från Jativa lär sedan vara 12 timmars diligens till Albacete och derifrån 8 timmars jernväg till Madrid. Meningen lär vara att få jernbana hela vägen; men en sierra måste genombrytas på det felande stycket, så att det dröjer nog. Hela slätten kring Valencia är, som sagdt, konstvattnad och har denna inrättning, hvilken qvarstår sedan morernas tid, att tacka för sin fruktbarhet... Denna fruktbara slött skall dock, liksom alla konstvattnade trakter, vara osund, hvarför alla, som kan, bor i staden. Endast jordbruksarbetaren, som är nödsakad dertill, bor ute på huertan. —I södern trifs menniskan bäst, der växtriket trifs sämst, eller på torra ställen, Men som menniskan ändå ej kan umbära växtriket, så får hon afstå en del belsa för att få dagligt bröd. — Tre -floders hela vattenmassa används till huertans vattnande. Till detia ändamål uppdämmer man floderna redan mellan bergena, och vattnet fördelas sedan i hundratals kanaler eller vattengrafyar öfver slätten, under det att den egentliga flodbädden slingrar sig torr och sandig fram mot hafvet. -Den förnämsta af de tre floderna är Guadalaviar, som flyter, eller skulle flyta, fram under murarna af Valencia, Jag såg en dag en man, ris