Aftonbladet – 24 november 1859, sida 3

blifvit fastsatt en diamant, rifvas de mot hvarand letta sker öfver cn-liten lådaysom upptager det ufande stoftet. Sedan facetternas ursprungliga form på detta sätt blifvit återställd, vandra stenarno ill qvarnatne för polering.1 ett stort rum ser man längs väggarne säten för arbetare och framför h en rund metallskifra, hvilken genom ångmaskinen med stor hastighet svänges i horisontel riktning; cn kort häfstäng af jern hvilar med ena ändan mot cn vänk och med den andra mot skifvan; den tjenur till att fasthålla och.tilltrycka stenarne; trycket ut öfvas ahtingen med handen eller genom vigter. Vi bäfstångens främre ända fästes stenen med tillhjer af amalgam (tennlod), och det på sådant sätt; att endast den sidan berör skifvan som skall slipas jer Nu tager arbetaren den obetydligaste portion dia mantsteft och fuktar detta med en droppe olja, hvarefter han sätter skifvan i rörelse. Diamantstofiet erhålles Vid den först omnämnda, operationen; dess värde uppskattas till 200 thaler pr lod. ; En skicklig arbetare kan polera: två till och med tre: stenar på n gång; likväl m: han: använda den största sorg: illighet att han icke öfverslipar dem, d. v. s. ut ätter dem för länge för slipskifyan, oeh detta är en mycket svår uppgift, enär så ytterst små diamanter slipas, att 1500 till 2000-tillsammantagne endast väga en!karat (3, gran) (???). De båda formerna, som iman gifvit diamanterna genom slipningen, har man benämnt med. briljänter ochfösenstenar. De sednare. hafva den enklaste formen; här är den undre. delen flat, och den öfre räknar 24 facetter, hvilka bilda er af sex tresidiga ytor bestående pyramid. Briljanten deremot är. dubbelt kägelformig och har den största diametern :inom ?y:delar af sin höjd. Den: trubbi gare: käglan. (pavillonem: eller : kronan) sär s ofvantill afskureå medren.jeron yta och hälften så hög som den andra, spetsigare käglan (underkroppenseller Cucassen), hvilken sedermera tjenar till infattning, Kanten (Rundiste) med hvilken stenen fästes vid infattningen, skiljer båda delarne, hvars sidoytor,-emcellan kant och ändytorna, slipas till facetter; . Slipningens. håla ändamål är att lifliggöra. diamanternas fulla färgspel, och detta. sker särdeles. genom briljantformen, Derföre väljer. man härtill.de ädlaste stenar, de alldeles. färglösa, eller de. endast svagt färgade, under det man gifver de mindre värdefulla rosenstensformen. Mazarin var den förste som lät slipa 12 diamanter i briljantform. Dessa stenar tillhöra ännu de frånska krönjuvelerna och kallas också än i dag de 12 Mazarin. Huru mycket diamanr ternas gnistrande skönhet betingas genom slipningen, derpå lemnar den bekanta Koh-i-Noor det säkraste bevis. Då denna kostbara ädelsten råkade i drottning Vietoriås egd, hade den en oregelmässig form, men slipninged Vär så oskickligt utförd, att denna sten, trots alla bemödanden att på Londonerutsällningen anvisd honom den fördelaktigasts plats, och trots all denbeundran som här blef-hononi beskird, likväl till utseendet icke kunde skiljas från en bergkristall, Vid de stora diamanterna räknade man