Aftonbladet – 24 november 1859, sida 3

honom syöes. Man kan icke dölja för sig, att den I gamla tvisten om rikets ständers rättighet till. upplysning om verkliga ställningen inom krigsväsendet åter, skall uppstå, och att den nya krigsstyrelsen sys nes vilja återföra den grundsats, som i detta hänseseende för några decennier tillbaka inom krigsstyrelsen var rådande. Sanningen af detta omdöme. visar sig bäst för den, som tager kännedom om den utredning af 4:dhufvudtitelns behof, som lemnades vid sista riksdagen, och om dermed jemföres den behandling dessa ärenden nu erhållit. Då visade sig den största omsorg i utredningen af frågorna, och dåvarande krigsministerns framställningar skola alltid utgöra ett värderikt arbete till upplysning om svenska krigsväsendets ställning, hvaremot af de nu afgifna intet är att hemta för bedömande af de behof, som fortfarande yrkas att utgå till det under helt andra finansiella förhållanden bestämda belopp. I afseende på anslagen till artilleristaben, öfverkommendanten; kommendantsstaten, kommandoexpeditionerna och topografiska kårens nuvarande personal samt krigskollegium, åberopar jag-hvad som i allmänhet blifvit af mig yrkadt, beträffande de vid sista riksdagen beviljade löneförbättringarne för statsexpeditionerna och embetsverken. Utan att för tillfället kunna yttra mig öfver det begärda anslaget för bildande af generalstabsofficerare, hvilket möjligen kan vara nödvändigt, finner jag mig föranlåten så mycket mera att afstyrka foIringårne för anställande af 8 underofficerare vid töpografiska kåren. Om jag än skulle antaga, att personer ;med den bildning, som erfordras för ett verksamt biträde vid kårens arbete, skulle vilja söka anställning som underofficerare, och att således dessa icke blefve använda, hufvudsakligen såsom händtlangarebiträde vid officerarnes topografiska arbeten, föreställer jag mig att, då kåren hittills genom användandej af officerare från armen erhållit det erforderliga arbetsbiträdet, denna organisation bör bibebållas, enär derigenom insigten i topografien blifvit: allmän inom hela armen. Om det ersättning, de sålunda:anstälde officerare erhållit, icke skulle vara tillräckligt lockande för att förmå dem att dermed fortfara, utan det skulle blifva nödigt att derför uppsöka andra personer, så är det efter min tanke .alldeles icke Täthpligt att dessa anställas såsom undetofficeråre; enär den godtgörelse, som dem kan bevik jas, måste blifva mera otillräcklig, om de dermed skola ånderhålla sig som militärer. Ordningen bland dem Kan lika väl uppehållas, då de kunna afskedas när som helst. Såsom underofficerare skulle de endast belasta statsverket för framtiden, icke allenast med sina löner, utan jemväl med en ovilkerlig skyldighetiatt under alla förhållanden skaffa dem sysselsättning, till följd hvaraf anslaget för topografiska kårens) arbeten skulle upprätthållas till samma belopp, hbvartill detta gnsläg, med afseende å derikliga tillgångarne vid förra riksdagen, förhöjdes. Kan detta anslag icke, utan den ifrågastälda tillökningen i kårens pörsonal, komma till beböring användning, så synes mig anslaget böra nedsättas; helst, då förhöjningen! begärdes, icke ett ord nämndes deräm att densamma icke var lämplig, med mindre änatt ständerna jomväl åtogo sig aflöning för en ökad personal vid kåren. Vid kista riksdagen anvisades till Iöneförbättringar för de vid krigsakademien anstälde lärärne 22,350 rdr 75!öre. Detta skedde under förutsättning, att akaderåien komme ätt bibehållas i oförändradt skick; hvareniot det förekom; att en ändamålsenligare organisation af anstalten skulle medföra minskning i antalet af lärare, och det förutvarande anslaget alltså kunna lemna medel till förbättrande af öfrige läratnes vilkor. Jåg är fortfarånde af den mening, att från akademien böra afskiljäs de lärjungar, hvilka icke ädnu inhemtat den undervisning, som tillhör de allmäuha elementarläroverken att meddela, så att läroanstalten inskränkes till elevernas utbildning för Fre fr efter det de uppnått den möghad i ålder och omdöme, att de sjelfva kunna bestämma sig för detta yrke och uteslutande egna sig å de förberedelset, som fordringarne inom detsamma kräfva. På detta sätt skola de olägenheter kunna undvikäs, som i äe flesta fall 7äro en nödvändig följd af en uppfostran för en viss sysselsättning, då en sådan gr vidtager infian ännu någon mera mångsidig uppfattning af-olika förhållanden i lifvet är möjlig. Jag föreslår alltså, att akademien; som nu består af 4 klässer, inskränkes till3 genom indragning af den lägsta klassen, och att den vid sista riksdagen beviljade tillökning i anslaget icke ånyo medgifves, såvida det icke förekonimer, att någon del derbf kan vara ovilkorligen nödvändig intilldess indragningen hinner verkställas. Sedah regeringen i åratal lemöwat åsido de ofta furekorbna: anledningarne att åstadkomma rättelse uti indelta armöns beftils aflöningsförhållanden, lyekades den vid sista riksdagen att erhålla ett anslag af 100,000 rdr till förbättring af löneffa och således att lägga tyngden af löheförhöjningen uteslutande på de skattdragande. Detta anslag äskas nu fortfarans de, utah att det ens medgifves att i de fall, då öfverskott utöfver det för hvarje regemente afsedda löneanslag verkligen förefinnes, dessa öfverskott må användas till lindriog i bördan; likasom ej heller framdeles, sedan en definitiv lönereglering skett, sådana öfverskott skulle komma stätsverket till godo till afdrag i de äskade fyllnadsbeloppen. Det har länge och nära nog alltsedan 1833 års lönereglering för indelta armån sattes i verkställighet varit ett allmänt kändt och öfverklagadt förbållande, ått aflöningen varit olika vid de särskilta rfegementrna och att betydligare skiljaktigbeter7jemväl förefunnits mellan aflöningarne för samma grad in, sin ma regemente; och det har likaledes länge sedan varit tydligt för en hvar, som åt detta ämne egnat någon uppmärksamhet, att denna skiljaktighet i-löneförmåner beror af så många olika och vextandö förhållanden; att den icke kan förekommas, så länge grunden för den nuvarande löneregleringen bibehåles, äfven om det vore möjligt att en uppskattning af bostads-boställena kunde ske med rättvisa och efter edahanda grunder i hela riket. Omöjligheten att på denna väg vinna den sökta lNikstämmigheten och äg mera att bibehålla den utgör en giltig an: ledning? att taga i betraktande, huräövida ieke ett anmmat och mera ändamålsenligt sätt för tillvägabringande af likhet i aflöning för samma statstjenst bör ökas. En ännu kraftigare uppmaning dertill förekommer, då fråga uppstår, att de rikliga tillgångar för aflöbingen, som innefattas uti indelningarne, icke skola våra tillräckliga, och då man måste erkänna, att detta åtminstone hufvudsakligast härleder sig från dispositionen och förvaltningen: Men utom dessa skäl för en genomgripande förändring i indelta ar måns afiöningssätt finnäs andra, som hafva sin grund iboställsinnehafvärnes ställning. Såvida det icke kan nekas å ena sidan att jordbruket numera både i det allmännas intresse och i det enskiltas kräfver sin man, och å den andra att militärtjensten, om än icke särdeles ansträngande för det indelta befälet; likväl hår sina anspråk, som hädanefter måhända i ökad mån fordra att håg och sinne för yrket bibes hållas, så torde detej heller böra förbises att befalets aflöhing genom boställe är i de flesta fall menI förlusten vid slipningen fordom till hälften. Regenten, hörande till Frankrikes kronjuveler, vägde i sitt råa tilldstånd 410 karat, och efter slipningen 136 Ea