Aftonbladet – 23 november 1859, sida 3

sens rådligt attiöka skatterna, under det nationslvälimågan är i aftagande, torde den kongl. pröpositionen böra af representanten besvaras dermed, att nationen icke vill underkasta sig någon skatteförhöjning; hvarföre jag ock för min del afstyrker bifall till förslaget i denna del. Pen beräkning af tillgångarne, som i:nefattas i den kongl. propositionen, upptager den årliga inkomsten till 29,052,600 rdr, men då denna efter min åsigt bör minskas med beloppet af förhöjningen i bränvinsskatten, 1,250,000 rdr, nedsättes summan ! ill 27,802,600 rär. Om det i enlighet med den konrgl. propositionen antsges, att riksgäldskontoret för sins utgifter behöfver det i sådant hänseende uppgifna tillskottet från statens årliga inkomster af 2,259,900 rdr, så återstå af inkomsterna att avändas för statsutgifter 25,542,700 rår, hvaraf åter följer, att anslagsfodringarne under hnfvudtilarne redan af denna grund måste nedsättas till sistnämnde belopp från det fordrade 26,792,700 rår. Om deremot de äskade anslagen skulle till hela beloppet uttagas, så nedsättes bidraget från statsverkets inkomster till riksgäldskontoret från det uppgifna beloppet 2,259,900 rdr till 1,009,900 rdr, så att riksgäldskontoret för alla tre åren af statsregleringsperioden erhåller i stället för påräknade 6,779,700 -dr, endast 3,029,700 rdr och en minskning i riksdskontorets intrader uppstår af icke mindre än 30,000 rdr. Inkomsterna skulle då beräknas på öljande sätt: Bevillning ess ennen sklen Fant rår 2,000,000: — ortoch tidningsstämpel m. m. ES AV PAA SA Ar RAA 3 Bidrag från Statsverket ... 3,229,900:— tgörande för alla tre åren ......... 9,689,700:— wari dock icke inberäknas inbetalningarneå utetående lån och räntor derå, hvilka hr finansministern ipptagit bland årliga inkomster med 500,000 rdr. Af riksgäldskontorets öfriga tillgångar har hr inansministern ansett, att 4,678,000 rår skulle kunna inder den kommande statsregleringen ingå och an ändas, Jag vill visserligen icke påstå, att detta beopp är för högt beräknadt, om nemligen nyssnämnde rliga inbetalningar deri ingå; men jag anser mig ndock bör något närmard uppehålla mig vid beräkvingen. Till grund för denna åberopas en frän herrar rullmäktige i riksgäldskontoret erhållen kalkyl öfver sontorets ställning vid 1860 års slut, enligt hvilken iksgäldskontoret då skulle ega följande tillgängar: Kontant eller tills vidare förräntade medel .. Räntor derå .. rdr 3,556,880: 37 —160,000: — Fordran hos ulldiskonten . år 80,000: -— Fordringar för lån till stater och korporationer 8,550,000: — 1860 års bevillning :. : 2,000,000: Summa tillgångar 14,346,880: hvarifrån afgå skulder... 6,218,723:25 utvisande en behållning af 7 8,128,157:12 Detta synes nog lofvande, men utom det att den kontanta tillgången minskas, enligt herr finansministerns förslag, med de 966,200 rdr, som utgöra stats verkets bidrag för 1858, afgå ytterligare, jemlikt samma förslag, 500,000 rdr, hvilka af statsverket skulle derutöfver innehållas, till följd af en förändring i bokföringen af bränvinsskatten, om hvilken jag sedermera vill mig yttra. Efter afdrag af dessa 1,466,200 rdr återstå af den kontanta tillgången, 3,586,880: 37 endast .................. — 2,090,680:37 hvartill komma räntor i mån deraf jemkade .. ; 120,000 — Fordran h Å ; 80,000 — 1860 års bevillning rv 2,000,000 — För beräkning af det belopp, som kan ingå af öfrige fordringsegarne, 8,550,000 rdr, torde kunna anmärkas, att deraf influtit 1857: 199,569 rdr 4 öre och 1858: 239,360 rdr, ehuru 300,000 rdr för sistberörde år varit påräknade. I kalkylen torde alltså icke för alla tre åren kunna upptaBAS Mera ÄN oiieisisevisevese van Åk 1,000,000 — tillhopa 5,290,680: 37. Detta utgör något mera än hr finansministern antagit, men synes mig vara närmare enligt med förhållandena,, helst det icke går an, att beräkna både bland befindtliga disponibla tillgångar och bland årliga inkomster afbetalningarne å de uteståe de 1ånen, hvilka sålunda i hr finansministerns beräkning förekomma två gånger. Uppställningen är i allt fall godtycklig och redogör icke för de verkliga förhåladena, såsom den jag begagnat, och hvarigenom g jemväl undgått äfventyret att till afdrag tvenne ånger upptaga afbetalningarne ä riksgäldskontorets skulder. Då nu riksgäldskontorets utgifter för alla tre åren blifvit uppgifna till... och derifrån afgä nyssnämnde .. ; äterstå 1,6 hvilka måste minska kontorets inkomster, här förut beräknade till 9,689,700 — hvadan med afdrag af sagde ... 1,641,319: 63 ett belopp af 8,048,380: 37 återstår för ytterligare användning, och om, på sätt kongl. propositionen afser, för fortsättning af jernvägsar, betet erfordras under alla tre åren.. 5,092,200 — utgör behållningen 2,956,180: 37 det Selopp, hvartill de äskade extra anslagen, 8,193,500 rdr, måste nedsättas, så vidt icke en ökad tillgång kan beredas, genom minskning i statsverkets ärliga utgifter. Häremot kan väl invändas, att i förra tider statsregleringen oftast uppgjordes så, att riksgäl!skontorets fordringar, äfven om de vore bundna i lån på 20 års tid, beräknades såsom tillgång för den närmaste statsregleringen, och att fullmäktige deremot rhöllo rättighet att upptaga lån. Den ena riksdazen användes tillgången till lån på lång tid, och den mndra anvisades samma tillgång attutgå som anslag. sedan man likväl vid sista riksdag n kommit till den insigt, att man.icke kan beräkna såsom disponibel tillgång medel, som inflyta lignt efter det de skola unvändas, hoppas jag, att en återgång till det fordna nissförhållandet så mycket mindre skall komma i råga, som man har dubbelt skäl att vara försigtig med lån, då man är sysselsatt att arbeta sig in ien skuldsättning till sådana belopp som jernvägarne ordra. Vill man deremot bevilja de äskade anslasen under hufvudtitlarue, så måste man årligen uppåna hvad som erfordras, för att betala räntorba å le tillämnade jernvägslånen; men då blifva dessa lån cke fonderade i den mening, att gifna tillgångar finväs för utgörande af räntor och amortering. Rörande den ofvan omförmälda förändringen i bokföringen af bränvinsskatten; vill jag nu visserligen cke yttra något bestämdt omdöme, helst jag sjelf i rening med åtskilliga af statsutskottets öfriga ledamöter sökte afhjelpa den svårighet, som uppenbarligen skulle möta statskontoret att med, den till be