jägarne, som vid dessa tillfällen är till fots och väpnade med långa lansar, inväntar och mottar hans anfall på lansspetsarna. Vid dessa jagter eller fäktningar mot tjurar på öppna fältet (Toros de Vega) inträffar nästan alltid olyckshändelser. Strid mot tjurar är således ej blott en sak, som Spanioren gerna ser, utan äfven en sak; hvari han gerna tar del. Han har också, hvad Keller som är, en egen skicklighet i att handtera dessa djur. Så har man t. ex.: berättat mig, att när koherden, el vaquero, i Salamanca-trakten vill ta fast någon af tjurarna i sin halfvilda hjord, ställer han sig ett stycke ifrån tjuren och midt framför honom, klappar med händerna på sitt breda skinnbälte och ber honom komraa, derunder tilltalande honom med vissa gäckande smekord, som antas serdeles böra småreta hans sjelfkänsla såsom tjur. Tjuren blir också snart ond, drar sig tillbaks för att ta fart och störtar mot el vaquero med ett par vilda språng. Denne inväntar honom helt lugnt, fattar honom, i hornena, och med en enda i rätta sekunden gifven knyck stjelper han ikull honom. — Det finns äfven ett annat underligt sätt att fånga tjuren. Detta sker till häst. Man undviker tjuren och låter honom rusa förbi, rider derpå efter honom, fattar honom i svansen, och i det ögonblick, då hans hela kroppstyngd under språnget hvilar på framfötterma, rycker man till, och med endast vanlig armstyrka, sade mig en person, som sjelf ofta gjort detta vådliga konststycke, kan man då stjelpa tjuren på rygg, hals öfver hufvud; detta kallas att colear el toro af cola svans ). Men skulle man missta sig på rätta ögonblicket och rycka till för sent eller för tidigt, så är man förlorad, rycks af bästen och är i tjurens våld. — Ehuru tjurfäktningarna i sin vanliga skådespelsform således erinrar om de gamles circensiska spel ) Man har i svenskan ett på liknande sätt bildadt verb. Att sidorikta en kanon genom :att åt endera sidan vrida den bakre, mot marken hvilande delen af lavetten, den s. k. svansens, kallas att svansa kanonen åt höger eller venster.