Aftonbladet – 23 november 1859, sida 3

bevisning i denna syftning har jag icke för min del kuppat upptäcka i protokollet, och jag förmodar der: före, att mången jemte mig icke kan finna sig öfvertygad om lämpligheten af en definitiv löneregles. ring för statsexpeditionerna. Hvad öfriga embets-; verken beträffar, så gäller i afseende på åtskilliga af dem, eller åtminstone för särskilta afdelningar inom några af dem, hvad som nu blifvit sagdt om statsexpeditionerna. För öfrigt torde anspråken på en rändring i deras organisation icke finna sig tillrredsställda. äfven om sådana vilkor för löneförhöj-; aingen bestämmas, att tjenstemännen icke egenvilligt anna motsätta sig reformerna, då sådana en gång mma till stånd. Det är tvärtom att befara, att utsigten för en ändamålslig organisation snarare minskas än ökas genom .en definitiv lönereglering och, den ställning, frågan efter en sådan eihåller, torde ingalunda vara den gynsammaste för den äskadelösningen. Hväd som anföres rörande domstolarne torde dock vara förtjent af särskilt afseende, helst någon förändring i deras organisation icke är en fråga. ör dagen; och det torde väl blifva lämpligt, att 1öu staterna för dem erhålla definitiv fastställelse; hvaremot jag för min del föreslår, att öfriga lönerörhöjningarne åtföljas af de vilkor, som derför vid sednaste riksdag bestämdes. Innan jag inlåter mig i någon undersökning rönde de särskilta anslagen under hufvudtitlarne, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten på den åtsärd, som vid sista riksdagen vidtogs och hvarigesom åtskilliga anslag, som förut varit till vissa beopp fastställda, uppfördes såsom förslagsanslag, till a del genom beslut i förstärkta statsutskottet. Oaktadt an sökte hindra framgången af dessa försök att göra iringen oberoende af ständernas beskattningsrätt, erigenom att de ifrågasatta anslagen uppfördes till beopp vida öfverstigamde hvad som rimligen för ändaälet. borde ifrågakomma, så utföllo likväl dessa ök, såsom alla andra regeringens fordringar, efter .oskan. Om au än de förslagsvis uppförda beloppen cke åtgått, så innebär sådant icke något bevis om iwushållning, enär, äf nyss uppgifna orsak, beloppen eräknades alltför högt; men de må hafva åtgått Her ej, så böra ständerna återtaga sin rätt att benma utgifterna, såvida icke den enda verkliga t, som rikets ständer tillkommer, inom kort skall alldeles förlorad. Det blir tillfälle att framdeles hvarje fall visa de särskilta olägenheter och faror, om anslagens beviljande såsom förslagsanslag medörer. Nu yrkar jag, att förslagsanslagen i allmänvet måtte upphöra och att en särskilt utredning af e belopp, hvilka under åren 1858 och 1859 aä förlagsanslagen blifvit lyftade, måtte genom statsutskotets försorg verkställas och för rikets ständer fram4ggas, utan afseende derå, att boksluten för de sämnde 2 åren ännu icke skett eller under den närnaste, tiden. kunna blifva tillgängliga. FE3 ed Beträffande de under första hufvudtiteln äskade ya anslågen, vill jag för närvarande endast yttra, tt rikets ständer utan tvifvel lira finna sig föranätna att bifalla hvad som blifvit föreslagst för be:edande af en oberoende ekonomisk ställnipg åt H. t enkedrottningen Josefina. Och då ständerna vid sista riksdagen antogo, att de kungliga arfprinsarne ;ch den kungliga prinsessan skola på riksstaten åtitnjuta särskilta anslag, så, ehuru jag fortfarande ekar riktigheten af denna grundsats, vill jag för nin del icke ånyo väcka striden derom. Rörande bgloppen af dessa anslag äfvensom öfriga anspråken, orde en och annan upplysning fordras innan något unnat omdöme derom kan fällas än att den närvaande finansiella ställningen möjligen påkallat ett större afseende än som deråt synes vara lemnadt. 3 (Forts.) ERT