Aftonbladet – 23 november 1859, sida 2

bra och Tendidos de Sol. Detta står till och med skrifvet på utsidan af byggnaden, och särskilda ingångar leder till hvardera afdelningen. Skuggsidans platser kostar betydligt mera än solsidans. Trappstegena, på hvilka åskådarna sitter, liksom i den antika cirous, går ej ända ned till marken, utan det nedersta trappsteget är ännu omkring tre alnar upphöjdt öfver banan. Banan blir sålunda omgifven med en mur af nämda höjd. Dessutom går rundtom banan ett träplank af något öfver två alnars höjd innanför och parallelt med muren; Mellan planket och trappmuren blir på detta sätt en gång af ungefär tre alnars bredd. I denna gång tar de ifrigaste älskarna af tjurfäktningsnöjet, los aficionados, sin plats. Hit hoppar äfven alla de till fots stridande alltid in, då tjuren för häftigt förföljer, och för att lätta detta, har planket på inre sidan åt banan till ett trappsteg. Denna lättnad oaktad:, är den snabbhet, varmed detta springande öfver planket sker, verkligen beundransvärd. Stundom är tjuren nog vig att hoppa öfver skranket; men detta är i alla fall oskadligt. Alla, som befinner sig i den ofvan omtalta gången, springer då i stället öfver planket, in i banan tillbaks, och tjuren trafvar ensam om i gången. Hoppa vidare kan han naturligtvis ej i denna trängsel, så att ingen fara kan uppkomma för åskådarna. Alcaiden, det vill ungefär säga borgmästaren, eller också någon annan ortens förnämligare embetsman är vanligen President för tjurfäktningen. Han hade sin plats i logen öfver våra hufvuden, i midten af skuggsidan?. Längre bort till vänster satt musikens som skulle blåsa under fäktningen. Skådespel!e t slags mönstring. Capas och de t tjenare, med i ga dt doggar, defirbi och helsade på Presidenten. När processionen försvunnit, öppnades porten åter, och in kom, till häst, två alguaziler (stadstjenare) i gammal-spansk, svart drägt med puffar på ärmarna och med rundt krås om halsen;