Aftonbladet – 23 november 1859, sida 2

Vi återkomma med några ord till den kongl. proposition rörande reglerandet af presterskapets aflöning, som i lördags aflemnades till riksstånden. Afhjelpandet af de mest i ögonen fallande olägenheter, hvilka vidlåda det nu gällande sättet för presterskapets aflöning, har nästan ända ifrån början af vårt konstitutionella statsskick varit ett föremål för både ständernas och regeringsmaktens uppmärksamhet. Önskningar och förslag, ehuru icke af någon mer omfattande beskaffenhet, hafva vid flera riksdagar blifvit utaf ständerna till regeringen framburna, och af regeringen ha åtskilliga förordningar blifvit utfärdade rörande uppgörandet af konventioner för bestämmandet af pastorernas löner, framförallt vid mträffande ledigheter. Men någon mer omfattande reglering har hävid aldrig varit i fråga. Ändtlgen vid sistförflutna riksdagen, med anledning af flera väckta motioner, in ingo ständerna till Kongl. Maj:t med en skrifvelse, begärande att en komite måtte nedsättas för reglerandet af samt! ga presterskapets löneinkomster i enlighet med de af ständerna föreslagna grunder. Uppgiften rörande beloppet och beskaffenheten af deras nuinnehafvande löneförmåner hafva ock sedermer: af regeringen ifrån presterskape: blifvit infordrade. Det är i bufvudsaklig öfverensstämmelse med dessa grunder, eburu under närmare och klarare bestämning af desamma, den af regeringen till ständerna aflemnade kongl. propositionen blifvit affattad. Vi erkänna ganska villigt att genom denna föreslagna reglering ett ganska stort steg tages till afhjelpande af många bland de olägenheter, som äro förknippade med det gamla aflöningssättet. De anstötliga offren inför altaret, den ofta olägliga och förhatliga A gsverksskyldigbeten, likstol samt alla afgifter för presterliga förrättningar, påspenningar och matskott skola enligt denna föreslagna reglering utbytas mot vissa till deras belopp bestämda utskylder. Likaledes ock tertial-, smöreller qviektionde, hvarigenom ändtligen man bör kunna tilliörse sig ett slut på alla förargelseväckande frågo och processer mellan presterskapet och församlingen rörande beloppet af de utskylder, som af den sednares medlemmar till det förra borde erläggas. Presterskapet skulle äfven befrias ifrån den ofta obehagliga nödvändigheten att omedelbarligen ur de aftönandes händer uppbära sina öneinkomster, liksom att sjelfva ingå i underhandlingar med dem rörande beloppet af desamma: — allt icke ringa fördelar, det må e) nekas, som skola vinnas genom denna föreslagna reglering. En annan fråga är deremot, huruvi a en annan olägenhet, eller den olikhet i lönevilkor, som för det närvarande eger rum, icke ailenast mellan prester af olika tjenstegrad, ttan ock ofta nog mellan innehafvarne af samma tjenstegrad, i det att somliga hafva mångdubbelt mer, än för en anständig bergning kan ass