Aftonbladet – 22 november 1859, sida 2

till Portugal, hvarigenom han förvärfvade ansenlig rikedom. Ett förnyadt fall öppnade regeringens ögon, och 1730 förklarades diamanterna för regale. Kännedomen om upptäckten af ett nytt lagerställe upp: väckte stor farhåga bland diamanthandlarne, enär man var rädd för ett allmänt prisfall. Man drog sig ej för att taga sin tillflykt till oredlighet, i det man sökte göra troligt att de brasilianska diamanterna icke vore anhat än utskottet bland de ostindiska. Men brasilianarne öfverlistade sina motståndare. De skickade stenarne till Indien och derifrån bragtes dei handeln. Samma fruktan för ädelstenarnes prisfall förnyades 1843, då man upptäckte minorna i Sincora vid Bahia; men de höga pris, som man här fordrade för alla lifsförnödenheter i förening med klimatets osundhet, bortskrämde snart hela svärmen af diamantsökande, hvarigenom något nedgående i pris ej heller kunde komma i fråga. Idag lemnar Brasilien ensamt diamanterna; de ostindiska minorna äro så godt som uttömda. Det landstreck, som i Brasilien innehåller diamanter, sträcker sig från 209 19 till 13? sydlig bredd från Minas Geracs till Bahia. Man finner dem hufvudsakligen i flodbäddarne. 3åsom moderbergart antager man Itacolumiten, en skifferartad qvarts, talk eller chloritförande stenart, som anträffas i de närliggande bergen, och hvilken så småningom : sönderdelas, grusas och bortföres af de tropiska floderna. Detta grus bildar flodernas bäddar, och i dem ligga de lösslitna diamanterna förborgade, ofta i fint sällskap, nemligen åtföljda af andra ädelstenar, guld; och platina. Jequitinhouha-floden är tillika med Pardo den : rikaste. Under den torra årstiden, hvilken varar från April till medlet af Oktober, afledes och dämmes vattnet, och när det återstående vattnet blifvit fullständigt utpumpadt, så uppgräfver man flodslammet till ett djup af 6 till 10 fot och bringar det till vaskplatserna, På sådant sätt samlar man under hela tiden förråd, för att under regntiden kunna sysselsätta negrerna med vaskningen. Vid vaskningen ställer man trågen, kallade Canoes, jemte hyarandra, och tillsyningsmannen sätter sig framför på en upphöjd plats, så att ingen rörelse bland negrerna kan undså hans vaksamma öga. I hvarje canoe lägger negern ungefär en half centner af slammet, insläpper lerefter en liten vattenstråle och gifver nu tråget så änge en skakande rörelse tills vattnet bortfört alla ordartade delar och afrinner klart. -Då uttager nesern kisen med handen och undersöker den sorgfäligt. Härunder hvilar sällan piskan i tillsyningsmanens hand; den är i ständig verksamhet, delsför att nana den date till arbete, dels för att skärpa synen 108 de sökande. Är en diamant funnen, så rätar iegorn upp sig och klappar händerna, hvarpå tillsy