Aftonbladet – 21 november 1859, sida 3

intet till saken, och talaren7ansåg det FickeTtroligt, att en mindre betydande titel skulle åstadkomma någon besparing eller innehafvaren deraf nöja sig med mindre inkomster, ty då utgifterna och representaionskostnaderna i alla fall blifva stora, så måste man också dertill anslå tillräckliga inkomster. Motionären har visserligen haft den försigtigheten att sätta något i stället för det han vill taga bort; men då det är erkändt, att stiften redan äro för stora, — hvad skulle blifva följden, om heia landet icke skulle ega mera än tre biskopar? Detta vore en verklig statslyx, ty enligt talarens åsigt skulle landet aldrig hafva något sagn af dessa tre biskopar. Friherre A. Raab kunde icke neka till att den föregående talarens yttrande om utskotten väl torde bafva skäl för sig, men såg deruti ingen orsak att icke yttra sig om en motion före remissen. Om ingenting sades så skulle man ju lätt kunna föreställa sig att ingen delade motionärens åsigt. Många vore dock de som dela den, och bland dem äfven talaren, som ansåg en och annan af biskopsstolarnes indragning af mycken vigt för landet i fråga om själavårdens bättre handhafvande, och för presterskapet i fråga om beredande af pensioner. Talaren kunde icke dela den åsigten, att en motion behöfver upptaga alla de lagförändringar, som kunna anledas af förslaget. Talaren öfvergick derpå till en jemförelse med Danmark, som endast eger trenne biskopar, och förklarsde sig vara af den öfvertygelsen, att domprostarne mer än väl kunna sköta biskoparnes embeten. Hvad angick de stora namn, som den förre värde talaren med rätta påstått hafva spridit glans från biskopsstolen, frågade talaren endast om icke grefve amilton trodde, att dessa namn blifvit lika stora, ika ärade, om också deras egare icke varit biskopar. Siutligen ansåg talaren det icke vara den ringaste ihkonseqvens att lönerna först blifva reglerade, och att embetena sedan komma att indragas. Frib. Creutz delade fullkomligt motionärens åsigter, att biskopsembetet vore en onödig statslyx. Så som biskopsembetena nu äro inrättade, kunna de icke stå i öfverensstämmelse med Guds ord. Dessa emb2tens innehafvare äro dessutom i allmänhet allt för iderstigna och orkeslösa för att kunna verka, och fter talarens öfvertygelse har den svenska statskyrin, som kristlig sådan, ingen verklig nytta af sina. skopar. Vid kyrkliga högtider är biskopsembetet on fullkomligt papistisk uppenbarelse och en verklig statlyx, allt för dyr för landet och ovärdig den Lutherska kyrkan. Att biskopsembetena ära för dyra för ett fattigt land, trodde talaren bäst bevisas deraf att en enda af våra biskopslöner går till öfver ,000 rdr. Inopa den ursprungliga kristna kyrkan var biskopen församlingens: föreståndare. Detia är vill följd af förändrade tidsförhållanden icke mera rallet, och i representatift hänseende stå dessa embeten i opposition mot kyrkans hela väsende. Biskoparnes sjelfskrifvenhet som representanter är en inrättning, som också härstammar från den katolska tiden och är oförenlig med vår kyrkas vasende, Taaren skulle för sia del helst önska att alla bisköpg. 5 : : . påembeten måtte indragas, men då detta tu icke bli. vit satt i fråga, ville talaren understödja grefeersparres motion, såsom utgörande he ce Advättre, wurjan till något Graf --vve Ådlorsparro ville icke med något längre anförande upptaga ståndets tid, men önskade blott, utt i fråga om den glans, som biskopsstolen skolat prida öfver vissa stora namn, påminna om Tegners pekanta yttrande till Agardh, då båda intogosisvenka akademien: Det hade varit nyttigare för oss och år verksamhet, att vi fått stanna i Lund, i stället för tt gå här och halta på Zions höjder In På framstäld proposition remitterades motionen till kanaomintchkattot. nah hanläen. s4r 3 FE