Aftonbladet – 21 november 1859, sida 3

dan ka, VYSTVES SVS MCM SKUUC då Of ånden kommuniceras. : Öfverläggning om srefre Adlersparres metion angående de indragna biskepslönernas användande till en pensionsfond för ålderstigna prestmän. Frib. R. Cederström kunde icke inse huru förslaget skulle kunna gå igenom, då det står i samband med den nyss diskuterade motionen. De indragna biskopslönerna, hvilka torde gå till 70 a 80,000 riksdaler, kunna icke räcka till någon pensionering, på de grunder, som motionären föreslagit. Ansåg för den skull hela förslaget för en ren utopi och var af den tanken, att utskottet icke bör anses kunna befatta sig med hela saken, Hofpredikanten O. Tham kunde icke underlåta att finna det högst nödvändigt, att i en tid af så mycken andlig splittring, som vår, gamla orkeslösa prestmän måtte erhålla pension, på det att nya och friska krafter måtte inkomma i församlingen. Men motionären hade dock glömt. en sak, nemligen den, att innan man framlägger ett sådant förslag, måste mycket förut ordnas och många hinder rödjas ur vägen. Talaren ansåg hela förslaget omöjligt att realisera,: och för att bevisa detta, uppläste han en förteckning på rikets presterskap, hvilket tillsammans uppgick till en nummerär af omkring 3000 personer. Besparingarne af de inåragna biskopslönerna skulle komma att uppgå till omkring 55,000 rdr, hvadan omöjligheten att grunda en pensionsfond kunde af hvar och en inses. Att detta förslag således nu skulle vinna någon framgång, vore icke tänkbart eller möjligt. : Statsrådet grefve Henning Hamilton. För att sätta utskottet i tillfälle att bedöma frågan utur praktisk synpunkt, ville talaren uppdraga en tablå öfver hvad man skulle vinna genom de 9 biskopsstiftens indragning till förmån för en presterlig pensionsfond. Man kan icke b-gära, att motionärens uppgifter skola vara fullkomligt exakta, men det finns dock vissa allmänna förhållanden, som talaren ansåg honom böra känna. Efter en jemförelse med armåns pensionskassa, dervid talaren uppgaf antalet af pensionsmässiga officerare till 1590, hvilka, om de alla skulle pensioneras, komme att erhålla en pension af 209 rdr, öfvergick talaren till en beräkning af presternas antal. Det finnes för närvarande i Sverge 2216 pastorer; om alla dessa skulle pensioneras, så måste hvart och tt af de till indragning projekterade biskopsembetena gifva en inkomst af 51,000 rdr rmt. Dessa inkomster utgöra likväl endast 53,849 rdr 87 öre för alla nio; och för detta belopp skulle endast 1 biskop i hela riket samt 2 pastorer och 2 komministrar inom hvarje klass kunna pensioneras. Äfven om boställenas afkastning fördubblades, hvilket talaren ansåg möjligt, så skulle esparingen endast utgöra 65,241 rdr, och hela tillgången för alla blefve således icke tillräcklig ens för ett enda stift. Lika illa blefve det äfven, om det vore motionärens mening att prebendena skulle tagas med i räkningen ; också skuile motionären kunna anmärka, att vå af de biskopsembeten, som bibehållas, hafva de högsta inkomsterna, och att man skulle kunna nedsätta deras löner, men detta kunde icke göra utsigterna ljusare. Till och med om man ville använda allt hvad biskoparne nu i löneförmåner åtnjuta, hvilket med dubbla boställsafkastningar uppgår till en summa af 196,200 rdr, så skulle det icke räcka långt, då man besinnar, att pensioneringen af prestmän öfver 65 år uti endast tvenne stift skulle erfordra en summa af 259,000 rår. Frih. Creutz kunde denna gång icke instämma med motionären. Då man nemligen, såsom talaren, hyser den åsigten, att prestväsendet, sådant det nu är, icke är förenligt med protestantismens anda, kan man icke vilja förorda en sak, som ännu mera skulle befästa detsamma. Talaren trodde dessutom icke, att någon prest skulle vilja afstå från sina inkomster, för att emottaga en mindre pension. Presten behöfver dessutom ingen pension. Blir han genom sjukdom eller ålder otjenstbar, så antager han en adjunkt, och behåller i alla fall sina inkomster. Om presterna verkligen äro ordets män, så äro de icke statens tjenare, och kunna således icke heller pensioneras. Det är redan alldeles tillräckligt betungande för landet att underhålla våra 8000 prester, att till på köpet pensionera dem ansåg talaren allleles öfverflödigt. Frib. Staöl ven Holsteln, Den af en annan talare gjorda anmärkning, att utskotten icke skulle fästa afseende vid de yttranden, som åtföljalmotionerna, ansåg talaren vara orättvis. Han kunde nemligen omöjligen föreställa sig, att icke utskottet skulle fästa sig vid grefve Hamiltons sakrika och upplysande yttranden. Talaren måste reservera sig emot friherre Creutz yttrande, att presterna icke vore statens tjenstemän, men ville derför icke påstå det vara rätt att prester: erhålla pension, af det skäl, att de i alla hänseenden pensionera sig sjelfva genom tjenstens bibehållande, äfven sedan de icke förmå sköta den. Trodde dessutom, att en kunglig proposition vöre attemotse i denna fråga, men kunde icke dela grefve Hamiltons åsigt, att den förespeglade inkomsten vore otillräcklig, ty motionärens mening vore ju, att en fond skulle bildas, och att först sedan denna växt till bebörig styrka pensioner komme att utdelas... Nödvän-lig vore dock alltid först en sådan reglering, att hvarje: församling fick sin prest, och att icke; som nu, em prest får hafva två eller tre församlingar. Talaren förklarade sig icke kunna dela motionärens åsigt i råga om klasserna vid pensioneringen; skulle bellre vilja föreslå, att alla pensioner blefve lika stora, eljer också, att de små och magra pastoraterna finge le största pensionerna. Efter någon diskussion mellan hr Nordenfelt; vilken ansåg motionen böra remitteras till statsut-. kattet, och friherre Cederström, som ansåg den. illhöra ekonomiutskottet, remitterades den till det ednare, och skulle de öfriga stånden communiseras.