Aftonbladet – 17 november 1859, sida 3

språnget. Nör man rest långa dagar i hetta och damm på spanska diligenser, så uppfattar man dubbelt lifligt sanningen i denna tafla! — Der finns äfven en annan märklig tafia, en af?Valdes Leal. Den föreställer en f. d. rik och mäktig prelat liggande i all sin ståt i sin graf. Likmaskarna krälar bland broderierna och spetsarna och spisar af högvördighetens ansigte. — Det är en bitande framställning af temat: fåfänglighet, förgängligbet. Murillo lär plägat säga: att han ej kunde gå förbi denna tafla utan att hålla i näsan. 7 Det roligaste af allt i Sevilla är och förblir ändock att ströfva omkring på gatorna och tänka på fordom. I la Calle de los Abades (abbotgatan) t. ex. bodde fordom större delen af den rika prestmassa, som tillhörde katedralens kapitel. Detta bestod af en erkebiskop,. en biskop och 131 andra prester a högre och lägre grader. — På österländskt sätt har här i Sevilla nästan hvarje sorts hans del sin uteslutande gata, hvilket ger en egen anblick. Modehandeln har slagit sig nedi Calle de los Francos och Calle de la Sierpe. bokhandeln i Collede Genos, jernkramhandlarne, här kallade los Alemanes; midt emot katedralen, o. v. De anförda namnena är dessutom betecknande för yrkes utöfrarnas härkomst. Om sommarnätterna lär Pl del Duque, sade mig Egron Lundgren, vara tjusande; ty promenadtim-san då mellan 10 och 12på natten, och i det varma mörkret frasar då sidenklädningarna, och mellan mantillornas spetsar blixtrar ögon 2 bländande som stjernorna mellan a löfverk. — Först och sist är ändå. det a af hela Sevilia dess patios och de, förut beskrifna inblickar, man bar i dem genom de förtjusande gallerportarna. Dessa patios, denna alhambra-stil i lefvande lifvet, ser man egent