Aftonbladet – 17 november 1859, sida 3

dan han ej mindre talangfullt än flitigt såsom lärjunge utbildat sig för sin konst i Stockholms, Köpenhamns och Minchens skulpturskolor, kan han numera auses värdig sitt mästarebref. Och med sannt konstuärligt medvetande af att förmå göra heder åt detta, men med ännu djupare, känsla af det allvai a och ansv; ryga, som ligger i konstens på ar: g nu till sin pilgrimstill den eviga staden, för att der fu Ilbo; det ga verk Finland af honom väntar till Borthans minne och ära. Det är finska litteratursällskäpe ts beslot, att provisori ora arbetets utförande, ht Sjöstrand mod att på en gång uttaga de tvenne vigtigaste stegen på sin lefnadsbana: tillknytandetat tt redan länge påtänkt äktenskapsband, som skall leda honom till lifvets lugn och sällhet; Romresan, som förer honom i det innersta af konstens helgeYtterst hemta dock hr Sjöstrands framtidshoppningar styrka af den fasta öfvertygelsen, att Finland ej skall öfvergifra den, som med manlig förtroende kastat sig i dess armar och utfäst sig au hos oss bryta väg at en konst, hvilken hittills ännu mindre än någon annan funnit fotfäste och tak öfver hufvudet uti vårt land. Redan nu står hr Sjöstrand i stor tacksamhetsskuld till Finland; och han erkänner denna gerna och uppiktigt.. Den finska fornsången har fö ö n bel ny verld, hittil:s tillsluten för artist S pelser, men som, sedan de en gäng hittat vägen dit utlofvar, vid hvarje steg de der taga, åt deras fanrtasi och hand de rikaste eröfringar. Plastiken va; den förste, som genom hrSjöstrand försökte och sjörde sin lycka der. . Hvad äfven -måleriet inom densamma har att skörda, håller Ekman som bäst på att segrande bevisa genom sin storartadt komposerade och utförda Wäinämöinen. Högst märkvärlig var framgången af den förstnämndes försök åt det hållet i Mänchen. Då han derstädes uppställde ti artisternas expositionslokal sin redan i Helsing fors påbegynta och sedermera fullbordade bild al ynglingen Kullervo, som tre dagar gammal stiger med trotsigaste min upp ur våggan, sönderrifvande illa band, åstadkom detta sällsamma fenomen en anlig sensation bland konstens alla vänner och känMan tyckte väl å ena sidan deri känna i iminte om de utnötta sägnerna Ö unge Herkules bedrifter; men å den ändra röjde sig i den finske gengångaren af alla mytiska heroers ättefader någonting så primitivt och origi nelt, att man måste erkänna sig ändock aldrig hafva förr sett dess make. Vid sitt uppvaknande följande morgon fann sig Sjöstrand, liksom fordom lord Byron, vara vorder en celeber man. Komplimanger, lyckönskningar nedföllo nu kring honom rikligt, liksom Kullervosbindlar kring denne. Föreståndaren för konstakademien erbjöd artisten, utan att ban sjelt derom uttalat någon anhållan, en atelier i sin lokal. På en gång roligast och kanske mest vittnande om den unge mästarens förtjenst var ändock elevernas j akademien beteende möt honom. Kännande. sig med ens alldeles uttröttade vid ett evinnerligt omtummande af samma förbrukade ämnen, ville de omöjligen dermed längre fortfara, utan bestormade Sjö strand med önskningar, att han måtte för dem uppgifva finska, dittills oerhörda motiver för deras artistiska öfningar. Denne, som på sitt vis visat, huru Columbi ägg kunde fås att stå upprätt, måste dock lemna åt skulpturens nyhetslystna adepter att hvar och en för egen räkning försöka göra efter detkonststycket. Sjöstrands reputation förökades derefter ytterligare, sedan han fullbordat sin herrliga, af consistorii acalemici i Helsingfors frikostiga kärlek till konsten eqvirerade byst af Porthan. Då denne, liksom hvarje annan finsk storhet, i Mönchen var en obekant, trodde man sig der i begynnelsen uti de allvarliga, karakierfulla dragen igenkänna en gammal romare, i stället för en professor från Auras strand. Och detta i det hela, med rätta. Af romersk bildning, tankar, bergfast ihärdighet var ju den mannens lagerkrönta hufvud uppfyldt, hvars hjerta slog varmare för Finland än någon annans före hans tid. — Gipsmodel ten till den i marmor utförda akademiska bysten har nu provisoriskt fonnit en dunkel plats uti Schwanthalers atelier; men då den derstädes ej har någoning att skaffa, ämnar man draga försorg derom, att den i vårt eget land erhåller en i alla afseenden lämpligare. Den basrelief, framställande i sin medelpunkt gamle Wäinämöinen, omgifven af en stor mängd andra finska mytiska figurer, hvaraf man på konstföreningens sednaste exposition fann ett vackert fotografiskt aftryck i förminskad skala, vederlägger, sedd dan den storlek, artisten från begynnelsen deråt , i betydlig mån de anmärkningar, man från nsidig finsk synpunkt gjorde mot det utmärkta arbetet, hvars konstnärliga värde för öfrigt allmänt erkändes. Förstorade, röja nemligen dessa figurer, så vidt den af konsten fordrade idealiseringen det medgifver, den finska typ, hvars otydligare framträlande på det fotografiska glaset, ej utan skäl, ansågs som en väsentlig brist. Utfördt i de dimensioner, onstnären föresatt sig att deråt gifva vid dess fullning, skall detta verk, hvarpå redan oändligt unycken möda och talent blifvit använda, ännu bättre illfredsställa vår patriotiska ömtålighet. Troligen kall den nya teatern och studentbuset komma att litas om besittningen deraf. Måtte det blott ej stanna hängande midt emellan båda — i den tomma muften! Boom ENSO (Insändt.)