Aftonbladet – 17 november 1859, sida 2

himlen af en sinnlig purpurglöd, såsom söderns andakt och dess kärlek, och mörkret föll bastigt på, och stjernorna tindrade!l Hur jag möjligen någonsin skulle hitta tillbaks till hotellet och dess säkert redan började table dhote, föreföll mig mer än tvetydigt; men jag var nu i det apatiska tillstånd, då man lätt begriper, bur spanioren på nästan hvad fråga som helst kan svara helt lugnt: Quien Saben, hvem vet? Emedlertid — quien sabe huru! — befann jag mig snart åter på la plaza de la Magdalena och framför fondan och fick äfven min del af kroppslig föda, kryddad af en butelj ampert, egendomligt Manzanilla-vin. — När jag kom ut från fondan, hade månen gått upp, och den ena sidan af plazan låg hvitglänsande i dess sken, under det den andra täcktes af en svart skugga. Jag lade mig — på gränsen af denna drömmande klarhet och detta varma mörker — på en hvit marmorbänk under akacierna. — Ett vattensprång plaskade, löfvet susade sakta, och jag rullade, som en äkta spanior, den ena cigarretten efter den andra och rökte och blandade dess narkotism med vinets, minnenas, söderns, poesiens och drömmens, — — — tills jag for upp vid ljudet af hoftramp, klatschande, skrik, buller och pinglande af. bjellror! En med åtta mulåsnor i spann bespänd vagn rullade i hvinande fart af öfver torget! Det var el Correo, posten till Cordova och Madrid. I detsamma ljöd midnatts-slaget från kyrktornena, och som jag kände en liten aning af kyla i Novembernatten, klädd som jag var, i tunn sommarrock med endast min plaid kastad öfver mig, så skyndade jag mig in i mitt Casa de Huespedes för att fortsätta drömmen om min första dag i Sevilla! En af Sevillas märkligheter är den stora kungliga tobaksfabriken. Den ligger iutkanten af staden och är en ofantlig byggnad med