Aftonbladet – 17 november 1859, sida 2

egendomar, för rättighet: till skogsfång på allmänningar, för Dylta bruks tillverkningar, för spelkort samt för i handelsärenden kringfesande utländningar äro hufvudsakligen bibe-j hållna. (SS 17, 19, 20 och 23) Deremot hafva l: komiterade ansett den särskilta bevillningen;: för karaktersfullmakter, buspredikanter, krogar, gästgifverier och ,biljarder, postoch ! lotshemman, som äro frikallade från rotering och kronoskjuts, böra försvinna. Fastställandet af den hvarje skattskyldig åliggande bevillnings belopp. Frågan om de uppgifter, hvilka borde ligga till grund för bevillningstexeringen, synes referenten vara af komiterade särdeles omsorgsfullt behandlad, och de deri föreslagna förändringar innefatta obestridliga förbättringar i den nuvarande bevillningsförordningen samt fördenskull böra leda till ett mera tillförlitligt och säkert bedömande af de skattskyldiges verkliga förmögenbet eller inkomst. Lika otvifvelaktigt som det är — yttra komiterade — att de bästa upplysningar kunna meddelas af den skattskyldige sjelf, lika säkert är att, till följd af den rådande stora oviljan. mot dylika meddelanden, tillförlitliga uppgifter sällan blifva lemnade. Om skatten är eller framdeles förmodas blifva hög, önska de skattskyldige i allmänhet undandraga sig densamma eller någon del deraf. Men när skatten är måttlig, vill oftast, af olika anledningar, den ene synas fattigare, den andre förmögnare än han verkligen är. Häri torde ligga den förnämsta orsaken dertill; att de flesta uppgifter af de skattskyldige blifva oriktiga och missledande. Edgångar hafva i detta fall, likasom vid tulldeklarationer och andra dylika tillfällen, visat sig för ändamålet föga verksamma, men deremot föranledt missbrur med det heligaste samt vana att lättsinnigt begagna ed, till stort men för de vigtigare fall, då edgång måste anlitas. Rättighet för taxeringsmän att fordra framläggande af enskilta personers bokföring har befunnits vara icke blott ett särdeles förhatligt medel, utan ock en stark lockelse till svekfulla och missledande afoch påföringar. I betraktande af dessa med flera kända förhållanden och isynnerhet i den allmänna sedlighetens intresse, hafva komiterade ansett att man borde stanna dervid: att i allmänhet af skattskyldig icke ovilkorligen fordra andra uppgifter angående hans egendoms värde eller hans inkomst, än sådana, hvilka af offentliga eller tillgängliga handlingar kunna konirolleras ; att för dylik kontrolls möjliggörande vissa officiella uppgifter infordras, men att tillfälle likväl bör lemnas de skattskyldige till frivilligt aflemnande af fullständiga upplysningar angående sina inkomster. (S 30) att till uppmuntrande af dylika fullständiga. uppgifters frivilliga aflemnande desamma, om skattskyldig så äskar, ioke få offentliggöras, utan böra hemlighållas af dem, åt hvilka de meddelas; samt att för öfrigt inga sådana inqvisitoriska eller vexatoriska medel böra användas, hvarigenom skattskyldig frestas till osanna eller bedrägliga uppgifter och lagen blir förbatlig. (S 30) Med tillämpning af dessa grundsatser hafva komiterade föreslagit (S 32), att a) det år, då allmänna bevillningen kommer att första gången, enligt en ny stadga, påföras, följande oficiella uppgifter böra meddelas, nemligen: 1:o Af hvar och en stadsdomstöl och domare på landet: uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling för hvarje fast egendom, derå under näst föregående 10 år första uppbud till lagfart blifvit meddeladt, börande i denna uppgift anmärkas när försäljningen skett af föräldrar till barn, äfvensom då förbebåll. gjorts om s. k. undantagsförmåner; 2:o-af hvarje inom riket bildad hypoteksförenings direktion: uppgift å det värde, hvartill hvar och en af samma hypoteksinrättning emot inteckning. belånad egendom blifvit uppskattad vid derå under loppet af nästföregångne 10 år för dylikt låns. erhållande anställd och godkänd värdering; och 3:0 af vederbörande brandförsäkringsinrättnings styrelse, eller stadens brandstodskomite: uppgift å gällande brandförsäkringsvärde af hvarje i stad, på dess område eller i köping befintlig egendoms mot brandskada försäkrad åbygnad. För samma tillfälle skulle af de skattskyldige meddelas följande uppgifter, nemligen: af egare eller innehafvare af fast egendom, för hvilken bevillning skall erläggas: uppgift å hvar och en i stad, köping eller på stads område befintlig egendoms brandförsäkringsvärde, läge och areal; uppgift å beloppet af de hyror, som för dylik egendom årligen uppbäras, hvarvid tilllika bör uppgifvas, hvilka lägenheter egaren för egen och familjs räkning begagnar; uppgift å den årliga arrendeeller hyressumman för hvarje på landet belägen utarrenderad eller utbyrd fastighet; uppgift på brandförsäkringsvärdet af de på landet befintliga bruks-, qvarnoch fabriksbygnader, äfvensorå af andra der uppförda hus och bygnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, samt af sådan åbygnad på särskilta lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som utgöra dessas egentliga värde; uppgift å landtegendoms areal i åker, äng och skog eller utmark, derest egaren eller innehafvaren är i tillfälle att sådan, på tillförlitliga handlingar grundad uppgift meddela, och egendomens värde hvarken genom köp, arrende eller hypoteksvärdering ådagalägges. Anm. Häraf synes, att komiterade ansett fast egendom icke böra i allmänhet uppskattas oftare än en gång för hvarje riksdagsperiod. b) hvarje år, så länge en ny bevillningsstadga förblifver gällande: