Aftonbladet – 16 november 1859, sida 3

den alltmera oafvisliga nödvändigheten att det skadliga missbruket upphör, enär: deti: allmänna rättskänslan numera på långt när icke är så medgörlig som den varit ir förra tider. Näralltså stäten är berättigad och pligtig att beskalta adelskap — och någon förnuftig vederläggning häraf är väl icke möjlig — så vill man föreslåg att en årlig skatt, söm kun de kallas -adelsbevillning, pålägges alla adliga personer af mänkönet, att utgå från fylda 21 är, sålunda, att medlemmar af grefliga ätter betala. hvardera 300 rdr rmt,: af friherrliga ätter: hvardera 200 rår rit och af adligt ä! ter hvardera: 100: rdr röt. Den eller de, som icke ville underkasta sig denna beskattning och således icke ansåge de innehafvande rättigheterna motsvara skyldigheterna, skulle ega full frihet att undandrags sig skatten genom att för siga och : efterkommanide afsäga sig edelskapet och alla dermed följande rättigheter och privilegier; börande afsägelserätte.; för barn och myndlingar. tillkomma fadren eller annan laglig målsman i samma utsträckning, samt underlåtenhet ev oförmågay att adelsbevillningen betalas anse såsom formlig afsägelse från adelskapet, oc! ingen tillåtas sitt sjelfskrifna representantkal! bland adeln utöfva förr än lagligen styrkt i att adelsbevillnivgen är betald. Detta: är ju icke mindre rättvist än attien borgare för: lorar sitt burskap, när han ej förmår betala skatt. I Det har funnits. tider i vårt land,; då on adelsman mot sin vilja tvingades att örblilsas adelsman. Under Gustaf IV Adolfs regerings id — bedröfiig i åtäinnelse — utkom, för odligen med anledning af händelserna vi orrköpings: riksdag,.en förordning af den 2 Januari 1802, som-vid: straff af landsflykt fö; bjuder adelsmän att adelskapet sig. af men efter regementsförändringen upphält, detta stadgande genom förordningen af de: 12 Oktober 1809. :