Aftonbladet – 15 november 1859, sida 2

len redan mera oppet fram ur budoirernas små inmariga helgedomar, der sammansvärjningen är hopspunnen och der den har haft id att utveckla sig till något verldsomskapande. Då jag här begagnar det milda och mångtydiga ordet rörelse,, menar jäg likväl insenting mindre än en genomgripande revojution. Och då jag talar om inmariga budöirer, bör jag genast tillägga, att den budoir, som är den egentliga härden för samma revolution, är ingen mindre än en viss liten feboning i sjelfva Tuilerierna, ett litet förtrollande gemak i Alhämbrastil, med en liksom i ett nötskal eller i en perlemorsnäcka sammanträngd lyx af guld, sammet, bildhuggeriarabesker, trymåer och denteller för 500.000 francs, med ett ord: kejsarinnan Eugåenies egen budoir. Kejsar Napoleon den Tredje har gjort sin 2 December. Gemålen har velat göra något liknande, och hon har icke gjort det illa, om än hon icke har kunnat lyfta sig fullt till höjden af det stora räddande dådet af år 1851. Kejsarinnan har gjort sin 2 November. Detta är det historiska datum för ett litet på rosepapper tryckt cirkulär, hvilket. blifvit utdeladt till samtliga de lyckliga medlemmar af det täcka könet (tillhörande det franska kejsaredömets allra finfinaste beau mondev), hvilka blifvit inviterade ut, till kejsareparet under detta årets höstsgjour i Compiegne, och hvilket cirkulär är af följande lydelse: Min kära (markisinna, marskalkinna eller något dylikt)! Jag vill härmed hafva eder underrättad om, att i betraktande af att ingenting här i verlden bör blifva så gammalmodigt, att det öfverlefver sig sig sjelf; i betraktande af att — krinolinen redan på sätt och vis är mycket nära detta sjelföfverlefvandets stadium; i betraktande af att den nuvarande tidpunkten är högligen passande för att beteckna vår glada sejour i Compiegne med någon alldeles speciel akt af storhet, i anledning af Ziricherfreden, våra segrar i Marocko etc. etc. hafva Vi beslutat och besluta: Krinolinen är för toiletterna vid vårt hof i Compiegne denna höst absolut förbjuden och aflyst; i dess ställe må endast förekomma under-rober af stärkt slag och i icke alltför långt drifven multiplikation; dervid Ni, min kära (markisinne, marskalkinna e. d.!) tillika behagade genom ert upphöjda exempel gifva auktoritet åt den sanning, hvars allmänna giltighet Ni ej lärer bestrida, att en elegant chaussure, tillräckligt framskymtande under klädningskanten, endast bidrager till att förhöja det pikanta i en utsökt toilett, och att till och med en robe de cour kan drifva sin jalousie mot en plastiskt välformad vrist alltför långt. Pugenie. Hade icke, som ofvan sagdt, vissa symptomer gått förut, tydande på att krinolinens herravälde icke skulle blifva evigare än 1815 års traktater, skulle säkerligen markisinnorna, hertiginnorna, marskalkinnorna etc. etc. vid mottagande af detta parfymerade dekret fallit öfverända i sina kanapåer, och verlden skulle då fått höra mer än en af den franska hufvudstaden mest lysande damer plötsligen hemfallen åt en opasslighet, egnad att ingifva mer och mindre allvarsamma bekymmer. Nu har allt gått, så vidt vi känna, skäligen normålt för-sig, om än med en och: annan suck; krinolinerna hafva blifvit hängda upp i sina stora tunnbandsringlar på väggen af sängkammaren, kammarjungfrun har måst ställa sig att stryka ett dussin underkjortlar i stället, och sömmerskan har blifvit tillkallad att med sin sax vederbörligen näpsa klädningskanten, den der icke hittills unnat en plastisk vrist att skymta fram eller ens den lilla tåspetsen att bedrifva sitt oskyldiga koketteri. 3 Första stora mottagningsaftonen i Compiegne, hvilken öfverraskning för hela den manliga afdelningen af kejsarehofvet och de inbjudna! Man hade väntat sig de vanliga utspända ballongerna, och man har förefunnit idel herdinnor i lätt draperi. Man har upptäckt att grefvinnan X. är i besittning af vissa former och af ett par de charmantaste fötter, hvarom ingen hittills i förmakerna drömt, och man begriper efter detta ypperligt huru det för den tappre generalen från Solferino är möjligt att stå till den grad under toffeln, som allmänna ryktet låter honom göra, hvad säger jag: möjligt? Snarare väl nästan oundsängligt! När hittills den förtjusande baronessan 2X yttrade till en af sina många beundrare: Tag plats i soffan bredvid mig, min herre! lät detta som ett öppet hån, och man skulle nog ha aktat sig för att försöka en sådan fysisk omöjlighet. I afton sågs hon der ganska makligt mellan en öfverste P. på ena sidan och vicomt dA. på den andra. Behöfves det mer för att gifva mitt uttryck full giltighet, då jag har kallat denna föränIring en revolution och en coup detat? Från Compiegne och Frankrike skall den så öfver hela den civiliserade verlden. Det mördande slag kejsarinnan Eugenie har gifvit stålfjederskjolarna skall skaka det qvinliga Curopa i hvarje vinkel och vrå och kännas ljupt hvarhelst en krinolin ännu breder sina tunnband utomkring en älskvärd varelse. Likom kejsaren gifvit vår verldsdel den stora vishetsläran af lagom frihet och ingen extravagans, så har kejsarinnan: gifvit oss den af nåttliga juponer och en gräns för robernas j:ängd. . Kejsardömet är freden, kejsarinnedömet är underklädningen med volanger. Begge sannlysa stålets herravälde. I Berlin hade man förmodligen någon aning a as