Aftonbladet – 12 november 1859, sida 3

Borgaroståndets öfverläggning om Religionsfrihetsfrågan Då i onsdagens plenum de kongl. propositionerna i religionsfrågan föredrogos, öppnades öfverläggninen af : Hr: Rosenqvist, som yttrade: Af lag, samvete och pligt uppmanas jag att, så vidt på mig beror, motarbeta Kongl. Maj:ts Förslag till förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsutöfning, och Förslag till förordning angående ändring i gåltande bestämmelser oms anvsar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära. Med vår konungs, nyligen i Norge uttalade; vackra ord till lösen: utan övermod, men också utan fruktanr, går jag att, efter bästa förmåga, bemöta det kongl. förslaget. Då; alltifrån den 6 Juni 1809, regeringsformen; enligt d:nsammas ingress, skall såsom rikets främsta grundlag gällande varar (märken noga, mina hrr, icke anses eller betraktas, utan främst gällande vara); så synes mig tydligt och klart, . att, vid sig företeende stridigheter eller motsägelser emellan regeringsformen och annån grundlag eller emellan regeringsformen och allmän sag, skall regeringsformen främst gällande vårar, hvilket åter med andra ord ovilkorligen måste betyda, att ingen lag, stridande emot regeringsformens bokstafliga innehåll, bör, kan eller år tillämpas. Ett bestridande häraf synes mig sannerligen innebära. dubbelt våld på förnuftet och emot grundlagen. Videre, tyckes följa: att. ingen ny: lag, stridande emot regeringsformen, borde kunna föreslås, med mindre sumtidigt försteg tills nödig ändring i regeringsformen i vederbörlig ordning äfven afgåfves. Enär nu det under diskussion varande kongl. förslaget, enligt min åsigt, uppenbarligen och på mångfaldigt sätt står i strid med rezeringsförmens16: 4; jemförd med den 83, och dertill icke, mig veterligen, åtföljes af något förslag till upphäfvande af eler. ändring. uti berörde förstnämnda grundlagsparagraf: ty finner jag det kongl. förslaget i dess närvarande skick icke fullt lagenligt kunna blifva föremål hvarken för Tägutskottets eller riksens ständers pröfning, e1uru remiss derå icke, emot 44 riksdagsordningen, lärer kunna förvägras. De sig särdeles utmärkande 4 i det kongl. för slagets 1:a afdelning äro: 1:a, 3:e, 7:e, 8:e och 14:e lomt slutet af den 15:e; och i 2:a afdelningen: 1, 5 och 6 54: j Inom parentes torde böra påpekas de. ganska egna töreteelsen, att justitiestatsministern i samma konselj ilen 27 i förliden månad bifaller sistberörda nio paragrafer, under det han till protokollet dikterar, lika apniogsenligt som vackert: i alt våra föräldrade lagbud påtryckt nationen en oförtjent prägel af ofördragsamhet. Emeller-id hade det varit ytterst intressant om h. exe. behagat upplysa, å hvem eller hvilka ofördragsamhetens. prägel. bort med rätta påtryckas. Jag ber att få återgå till den mera direkta bevisningens Hela svenska folket, med undantag af konungen, civila embetsmän och domare, hafva redan grund