Aftonbladet – 12 november 1859, sida 3

attdetsamma måtte nedsättas till 1rdr 50 öre eller kock upphäfyvas och portot beräknas efter zoner. ; Borgareståndot. Grefve Anckarsvärds bordlagda motion om en re I vision af unionsfördraget föredrogs och föranledde er längre diskussion, i hvilken deltogo hrr: Björck Blanche, Lallerstedt, Renström; Wern; Eydin, Loven och Schwaz. Motionen, jemte dervid afgifna yttranden. rem:tterades till ekonomiutskottet. Expeditionsutskottets förslag till underdånig skrif velse angående kröningen föranledde anmärkningar afhrr Blänche, Björck, Hjerta och Ditzinger, men för varades afhrr Koch, Trägårdh, Schwan och Boman. och. blef slutligen bifallet. Samma utskotts förslag till ständernas adress till enkedrottning Josefina föranledde några mot adres sens stilisering riktade för utskottets sekreterare föga smiekrande anmärkningar af hrr Ridderståd, Blenche, Lallerstedt-och; Trägårdh. Vi återkomma till deras yttranden i sammanhang med en utförligare redo. görelse för ofvan omförmälda öfverläggnvingar. Grefve Adlersparres, ståndet -kommunicerade mo tion om pension åt biskop Agardhs enka understöddes af hr Thollander, som lemnade närmare uppgilter om sterbbusets utblottade tillstånd; af hr Blanche. som uttalade den öfvertygelse, att rikets ständer icke önskade att någon af Agardhs närmaste skulle beHöfva beklaga att de varit fästade vid en man, som offrat sitt snille och sitt vetandes skatter åt fäderneslandet; af hr Lallerstedt, som ansåg prejudikatet ingalunda blifva vådligt, då det torde dröja länge i nan ständerna blefve i tillfälle att pensionera cn efter något snille; samt slutligen af hr Ridd som ansåg pensionen blifva en ringa räntea talning på de skatter af lärdom, som den hödangångne skänkt fäderneslandet. Hr Bruns motion om lag för flottningar remitterades till lagutskottet, dock först sedan hr Staaff be: stridt allt afseende å densamma, emedan det vore Omöjligt att stifta en allmän lag, som vore tillämp lig för olika orters så väsentligen olika förhållanden. Hrr Björck och Schwan understödde deremot motionen och förklarade en sådan lag både möjlig och nödvändig. Bondeståndet, Under dagens plenum har ståndet remitterat till vederbörande utskott motioner af Nils Svensson i Ebbarp om lindring i rustningsskyldigheten, Ola Jönsson från Skåne om utsträckt frihet för handtverkare på landet, af Loven från Jönköpings lin om fullmak ter för länsmän, af Paul Andersson från Jemtland om afskaffande af bördsrätt på landet, af Olof Andersson från Öland om anslag till hamnanläggningen vid Färjestad på Öland, af Anders Andersson från Werm land om ändring i bevillmingsförordningen, af Gross om indragning af kronofogdetjensterna, af Rosenberg om statsanslag till kyrkobyggnader i stället för stamboksoch kollektmedel. Vid föredragningen af åtskilliga utaf dessa motio ner yttrade sig flera af ståndets ledamöter; men isynnerhet vid frågan om bördsrätten på landet utspann sig diskussionen. Johannes Andersson från Elfsborgs län förklarade att han varit sinnad, på uppmaning af kommittenter, att väcka en mötion i samma syfte, men ansåg sig kunna i stället förena sig med Paul Andersson, då dennes motion innefattade hvad som borde anföras. Äfven Nils Larsson, Byström, Nils Olsson, Bjerkander, Anders Jonsson från Skaraborgs län, och åtskilliga andra förenade sig om mo0tiopen. Men Nyqvist uppträdde emot densamma. Han trodde, att bifall till den skulle göra egendomarne ännu mera till handelsvaror än de hittills varit, och han åberopade kärleken till den ärfda torfvan och dess sammanhang med: kärleken till fosterlandet. Väl hade han hört framhållas, att egendomarne under bördstvister blifva illa skötta, men de blifvz det ännu sämre; om egare ofta ombytas. I samma anda talade sedan Olof Olofsson i Gersheden, som likväl hufvudsakligen framhöll, att det skulle vara hårdt, om icke arfvejord finge lösas åter till slägten, i fall den blefve från den för en ringa penning försåld; Liss Lars Olsson, hvilken isynnerhet äberopade kaätleken. till fädernejorden såsom motiv, i det han anmärkte, att: i hans hemort sällan någon frivilligt säljer sin ärfda jord, men att då det inträffar flera års missväxt efter hvarandra och mången blir tvungen att låta den gå under klubbsn, ofta för underpris, så skulle det vara särdeles hårdt om icke slögtiogarne skulle få återlösa den, åtminstone i en ort, der man ännu älskar fädernetorfvan lika varmt, som på den tid Gustaf Wasa gick omkring i Dalarnes bygder och uppmanade folket till fäderneslandets försvar; Anders GCudmundsson, som fann arfvejord endast vara ett lån, hvilket: borde: levereras åt arfvin garne, och som trodde att bördsrättens upphäfvande icke skulle smaka väl i landet. För öfrigt yttrade sig emot motionen: vice talman Ola Svensson, som medgaf olägenheterna af osäkerheten i besittningsrätten och af vanhäfden under bördstvisterna, men som af sin känsla manades att förorda bördens bibehållande, Östman, Nils Svensson i Ebbarp, Lundahl, Sven Heurlin, som fann bördsrätten såsom alla lagar helig, och önskade att den skulle helighållas samt ansåg såsom ett våd emot eganderätten, ats afskaffa densamma; Jöns Persson, som i bördsrättens bibehållande icke såg någon fara; Per Persson från Wermlandå och Rosenberg, som trodde att bördsrättens afskaffande ännu icke skulle gillas af en så öfvervägande del medborgare, att den gamla lagen med skäl borde ändras: För motionen uppträdde åter Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvilken likväl ville medgifva att bördsrätt skulle bibehållas vid egendoms försäljning på exekutiv auktion, Mengel, som fann obenägenheten emot bördsrätters afskaffande stå iHa tillsammans med ifvetn för rätt till obegränsad hemmansklyfning, och trodde, att kärleken till torfvan lika väl kunde åberopas för förvärfd som för ärfd jord; samt visade att nägra från motsidan framkastade exempel på, att slägtingar genom börd och ny försäljning Vvunnit penningar, just ådagalade, att män bördade icke så mycket af kärlek till fädernes jord, som icke fastheldre af kärlek till penningar och vinst; Nils Larssön, som fann den ursprungliga grunden till bördsrättens införande numera icke till finnandes och ansåg olägenheterna af börd vida öfvervägande fördelarne, Håkan Olsson från Skåne, som fann att bördsrättens bibehåHande vid exekutiv försäljning skulle föranleda, att mycket färre spekulanter inställde sig, och således försäljningspriset blefve så mycket ringare, och som trodde att bördsrätten kunde underlätta-bedrägeri, om skuldsatta jordegare ville till förfång för fordringsegare afhända sig egendomen; Anders Olsson från Wermland och C. A. Larsson, som trodde att det vanligen. var den, som kunde släppa till bördeskillingen; och icke fattiga slägtingar, som hade fördel af bördsrätten, samt motionären sjelf; hvilken upptog åtskilliga anmärkningar till besvarande. ——— Borgaroståndets öfverläggning om RPRelisionsfriketsfrågan.