Aftonbladet – 11 november 1859, sida 2

rr TE ae gården framspringer pelargången och bildar två lätta pelarförstagor. Den ena leder in till en sal, den andra bildar, genom en nu tillmurad ports utgång till Patio de los Arrayanes, den gård som jag omnämde, att man först kom in på. Nu har man sålunda genomgått hela Alhambras fyrkant. Bland allt det sköna i Albambra är intet skönare än. dess pelargångar, och här på Lejongården ser man dem i deras högsta fulländning. Jag skulle knappt vilja kalla dessa pelare för pelare, utan för pelarstänglar, så luftigt smala och lätta förefaller de. De står också alltid två och två tillsammans, den ena innanför den andra. Detta ger ögat en känsla af trygghet, oaktadt deras smärthet.. Pelaren är rund och slät, utan basis, och har endast en enkel ring till kapitel. I moriska tiden var dessa pelare förgyllda. Deras nuvarande enkla hvithet är således en förbättring, verkställd af tiden och förfallet. Hvad som gör ett obehagligt och störande intryck, är de gråa, fula, sluttande tegeltak, hvarmed alla dessa lätta arabesk-byggnader numera är betäckta. I arabernas tid var taket platt, ämnadt att vistas och gå på såsom ännu alltjemt i österlandet. — Frågar man slutligen efter ett total-intryck af Albambra, så bekänner jag, att det förefaller mera såsom en mycket rik mans villa än som ett kungligt slott, Dess skönhet är en blommas skönhet, icke en eks. — I ringmuren kring Alhambra reser sig på issa afstånd massiva fyrkantiga tegeltorn med platta tak, Ett af de största af dessa är Comares torn, i hv rs botienvåning den förr omnämda Sala de log Embajadores ligger. Utsigten från detta torns plattform är präktig. Rätt under tornet, på norra sidan om Alhampra, på bottnen ar ett sv.ndlande djup, flyter floden Darro, och på andra sidan om denna flod-ravin reser sig brant förstaden Albaycin