ofvan anförda; men då aktningen för en bortgången förtjent och redbar mans minne bjudit anmärkaren öppet förklara, att öfverste von Sydow ieke hade någon del i det här ofvan omnämnda underdåniga utlåtandet rörande planen för Norrvikens änkning, så måste det säkerligen förvåna hvarje inkande läsare, att icke enahanda bevekelsegrurd bjudit anmärkaren, att ej söka påbörda den redbare mannen, hvilken i 17 år var embetsverkets chef och som nu i tvenne år hvilat uti grafven, att hafva varit: oefterrättlig, tvetydig i handlingssätt, liknöjd, okunnig och opålitlig. Hvad oDmärkaren med detta vunnit, anseende för konseqvens, tillförlitligt bhandlingesätt och pålitlighet i uppgifter lärer det ej vara. Härom må allmänheten döma. Stockholm den 7 November 1859.