Aftonbladet – 10 november 1859, sida 3

betallningshatvande 1 Stockholms lan (som scke förordade ärendet) en underdånig ansökan, undertecknad af 15 personer (deraf 5 fastighetsegare i Wallentuna socken, hvilken icke tillhörde sjösänkningsföreningen), som begärde, att Kongl. Maj:t måtte anbefalila, dels uppskof med utgräfningen at Norrviken och Edsjön till Mälaren, dels ock undersökning för sjöarnes afledande i stället till Saltsjön sid Edsberg — hvarjemte sökanderna omförmälde nödvändigheten och nyttan af att afleda Mälarens flodvatten i samma riktning. Denna ansökning var ett uttryck utaf 15 personers åsigt, men några sockenstämmoprotokoller voro ej bilagde, som visade, att sökanderne egde menigheternes uppdrag och medgifvande att göra framställningen; deremot fanns vidfosadt ett, den 27 Maj 1853, uppfattadt utlåtande af kaptenen i armen E. A. Björkman, som uppgaf, att han undersökt lokalen mellan Norrviken och Saltsjön, samt dervid utrönt, att från Norrviken kunde öppnas afloppsgraf för sjöns sänkning 4 fot, hvilket arbete skulle fordra 1400 kubikfamnar gräfning, som i medeltal kan uppskattas till 2800 rdr bko, hvartill kommer kostnad för dammbygnad, en större och tvenne mindre broar, samt andra utgifter, så att kostnaden för det hela torde uppgå till, men fögo öfverstiga 4000 rdr bko, så vida arbetet verkställes af en dertill skicklig person). Som detta utlå tande emellertid äfven omnämnde, att en längdsträcka af omkring 3000 fot behöfde genomskäras med ett medeldjup af 20 fot, hvilket vid öfverslagskalkyl lemnade ett resultat af 10,000 kubikfamnar, i stället för de af kaptenen uppgifna omkring 1400 ku bikfamnar, och då i alla fall för utredningen, huruvida skäl vore att inställa det gillade och kontraherade arbetet samt förorda det äskade undersökningsbidraget för det ifrågasatta alternativet till Saltsjön, — erfordrades en förberedande tillförlitligare lokalgranskning, så, och enär K. M:t den 10 Juni nämnde år anbefallt styrelsen för allmänna vägoch vattenbygnader att afgifva underdånigt utlåtande om frågan, uppdrog dåvarande byråchefen i styrelsen, Otto Modig, åt dåvarande chefen i norra vägoch vattenbygnadsdistriktet, majoren m. m. C. E Norström, att afväga och besigtiga den ifrågasatta nya aftappningslinien. Den 14 samma månad afgai distriktehefen en (i styrelsens arkiv förvarad) profil öfver sträckningen från Mälaren genom Edsjön och Norrviken till Saltsjön eller Edsviken, beledsagad af trenne approzimativa beräkningar, hvaraf inhemtades: att Norrvikens sänkning 4 fot åt Saltsjöns Edsvik, med 6 fots bottenbredd i afloppsgrafven, erfordrade en utrymning af 14,000 kubikfamnar; deraf antogs att ungefär 500 kubikfamnar skulle blifva bergsprängning, och arbetet ansågs erfordra omkring 48,000 rår bko; M att för Edsjöns och Norrvikens sänkning 4 fot till Saltsjön, med 8 fots bottenbredd å afloppsgrafven; erfordrades 30,000 kubikfamnar gräfning och omkring 500 kubikfamnar bergsprängning, hvilket skulle kosta ungefär 100,000 rdr bko; samt att för Mälarens afledande genom Edsjön och Norrviken till Saltsjön medelst en kanal, inskränkt till en bottenbredd utaf blett 50 fot, skulle behöfvas en utrymning af 280,000 kubikfamnar, deraf ömkring 30,000 kubikfamnar förmodades blifva berg. Kostoaden antogs uppgå till ungefärligen en million rdr bko. I dessa ungefärliga kalkyler hade major Norström visserligen beräknat något mer än dubbelt högre arbetspriser för kubikfamn än dem, som voro af öfverstlöjtnant Sundmark kalkylerade i det gillade förslaget; men hvar och en, som något känner till kanalarbeten, vet, att en stor skilnad ligger uti att öppna en 5 å 6 fot djup graf, lika med den till Mälaren föreslagna, emot att upptaga kanal genom en höjd med ända till 25 fot djup öfvergräfning och 80 fots bredd i dagen, hvilket hade blifvit förhållandet, om afledningen skett till Saltsjön. Fastän blott approzimativa, befunnos likväl de gjorda afvägningarne samt de derå grundade kalkylerna fullt tillräckliga för att bedöma den ifrågasatta afledningens orimlighet; och som ingen noggrannare undersökning behöfdes, fanns ej heller skäl att förorda understödet dertill, hvadan sökanderna äfven inbesparade det af dem för ändamålet gjorda sammanskottet. Af de nu meddelade fakta, hvilka, som sagdt är, innefattas uti de handlingar, som insändaren åberopat, samt i dem, hvilka förvaras uti styrelsens arkiv, framstår som ovedersägligt: a) att en plan för afdikningen efter det naturliga vattenloppet på vederbörande jordegares ansökning ulifvit gillad efter vederbörlig granskning, och att tatsbidrag till det arbetet var beviljadt; b) att kontrakt om utförandet af det gillade föreväget var med utsedd arbetsdirektion afslutadt; ec) att det gillade företaget skulle tillskynda orten eh Vinst af 412 tunnland 22 kappland vattenbefriad mark; d) att åtskilliga jordegare, utan att vara af soctenmenigheterna bemyndigade, begärde, det K. M:t skulle anbefalla uppskof med verkställigheten utaf let i vederbörlig ordning beslutade och understödda företaget, och att undersökning måtte ske om afleduingens verkställande uti annan riktning än efter naiurliga loppet: 7 e) att full anledning fanns till antagande af att !lenna framställning skedde, emedan de sökande, missedde af felaktiga uppgifter om den nya riktningens xeskaffenhet, föreställde sig, att arbetet borde med midre kostnad åstadkomma större resultat, ifall sjösänkningen verkställdes till Saltsjön, än om nu gilade planen följdes; samt ) att den verkställde lokalbesigtningen och afväg sivgen visade, att motsatsen skulle inträffa. Samtlige dessa skäl, hvartill kom att det anvisade et 4000 rdr bko borde till statskassan, enligt risets ständers beslut, indragas, för den händelse att utdikningen icke börjades under år 1853, föranledde styrelsen att, i underdånigt utlåtande den 16 Juni 1853, afstyrka den gjorda framställningen. Som K. M:t, vid ärendets pröfning den 1 Juli 1853, nåder förklarade, att något afseende icke kunde ästas vid sökandernes begäran, visade sig häraf, tt styrelsens åsigter af regeringen gillades. Ett saktum är, att sjösänknings-intressenterne, som, i röljd af det meddelade afslaget, blott tvingades att fullgöra ett, efter 7 års öfverläggningar, af dem godviligt ingånget kontrakt, derigenom besparades ed onödig utgift af högst betydligt belopp, som aftappningen kommit att kosta mera, om rigtningen för afloppet blifvit antagen till Saltsjön. Denna utredning är något omständlig; men saken har måst göras riktigt klar, eftersom dess behandling hos styrelsen för allm. vägoch vattenbygnader uppgifvits hafva varit till den grad anmärkningsvärd, att insändaren funnit sig föranlåten anföra följande: Aktningen för en redan bortgången förtjent och redbar mans minne bjuder insändaren att öppet förklara, det dåvarande chefen för styrelsen öfver allmänna vägoch vattenbyggnader, öfverste von Sydow, icke hade någon del i denna sak, enär han under tiden var frånvarande på besigtningsresor. Det förhåller sig verkligen så, att det underdåniga utlåtandet är undertecknadt endast af M. F:. Åberg och Otto Modig. Deh artikel rörande styrelsen för allmänna vägoch vattenbygnader, hvars uppgifters skefhet och osannfärdighet blifvit genom detta svar bevisade, slutar med följande ord: Den allmänna klagan, som från Haparanda till Ystad uttalar sig öfver vägoch vattenbygnad styrelsens oefterrättliga och äfven tvetydiga handlingssätt, torde vid nu instundande riksdag blifva en kraftig bevekelsegrund för konung och ständer att helt och hållet afskaffa eller omorganisera ett embetsverk, hvars tillgöranden lemnat så många prof på liknöjdhet, okunnighet eller opålitlighet.. Under änonymitetens slöja kan visserligen nära nog hvad som helst yttras uti en tidningsartikel; och således är detingenting förvånande, att en in