Postgången till och från Gotland. Till Redaktionen af Aftonbladet. Uti gårdagens Aftonblad finnas omnämnda några af Gotlandstidningarne gjorda och, som det velat synas Aftonbiadet, befogade, skarpa anmärkningar mot den oregelbundenhet, som uppstått i postgångemn emellan Gotland och Kalmar, derigenom att ängfartyget Franzen, under sin resa den 30 Oktober, i stället för att från Wisby afgå till Kalmar, återvändt: direkte till Stockholm med en sockerlast. — Vii känna icke,, citeras ur Gotlands Läns Tidning, sFranzens förbindelser till postverket, men af detta. verk torde man hafva skäl att vänta, det förändrin-gar i postbefordringen så tidigt blifva tillkännagifna, itt allmänheten åtminstone några dagar förut må få veta, hvarefter den har att rätta sig., Till någon belysning af befogenheten af skärpan idenna många och andra, ofta återkommande dylika anmärkningar, torde det tillåtas anföra: att sedan, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts beslut, årets sommarpostföring blifvit bestämd atk underhållas med ångfartygen Polhem och Kronprinsessan Louise, samt ett af rederiet för ångfartyget. Franzn vilkorligt gjordt anbud om postföring icke antagits, men samma rederi, med frångående af öfriga vilkor, erbjudit sig föra post emellan Stockholm, Wisby och Kalmar, utan ersättning från postverket, endast det finge ske på de dagar rederiet bestämde, träffades härom öfverenskommelse ; att postgången således hela sommaren regulierb underhållits med 3 fartyg, eller ett mer än vanligt, men att detta tredje, Franzen, måste vara oförhin-, dradt. att, när det behagade, ändra sina turer; att det visserligen, i så fall, borde i god tid underrätta poststyrelsen härom, men någon påföljd för araktlåtenhet härutinnan så mycket mindre kunde för detta fartyg existera, som inga andra privata fartyg, hvilka icke rent af förhyras för postverkets räkning, i allmänhet binda sig till något ansvar för oregelbundenhet i turerna, hvilket just utgör en af de stora svårigheter, som ofta framhålits, men lika ofta zf allmänheten eller anmärkare förbises, för regelbunden postförsändning med privata ångfartyg, och ofta göra det alldeles omöjligt att med fördel begagna sådana lägenheter; att hos poststyrelsen dagarne före Franzens af gång till Wisby visserligen helt lösligen skett muntlig anmälan, att fartyget torde komma att inställa turen till Kalmar, och att skrifvelser från styrelsen till vederbörande om detta lärer, redan funnos i koncept uppsatta, men, då vidare anmälan uteblef, icke expedierades; att när underrättelse med telegraf sedan kunnat till Wisby meddelas, annan lägenhet för de bref; hvilka afsetts att med Franzån sändas till eller öfver Kalmar, icke fanns; samt att, listan öfver oregelbundenheter med ångfartygsposter kan snart sagdt till oändlighet ökas, och att endast exempelvis må nämnas: att Franzen sedermera ytterligare ändrat sina afgångsdagar från Stockholm och Wisby, hvarom underrättelse till Wisby först kunnat expedieras med fartyget, då det på den ändrade turen dit afgick; att Lybeckerångfartygen Svea och Bore, med hvilka kontrakt finnes, men utan ansvarighet — ty med sådan kade icke rederiet afslutat något — i år ändrade sina turer till hvar femte dag, i stället för, såsom -föregående åren, hvarje torsdag, hvarigenom mängd posters dirigering i följd häraf måste ändras och omgöras; men rederiet förbehöll sig att vid höstetiden få återgå till den förra ordningen, hvilket ock skedde, med förorsakande af åtskilliga nya oregelbundenheter ; Å att när Svea måste inställa sina turer, sattes väl Gauthiod i stället, men — med anlöpande första resan af Norrköping, hvarigenom hela utrikespostens ankomst till Lybeck minst ett dygn försenades; att när det ångfartyg, som, enligt kontrakt, sommartiden förer paketposten från Stockholm till Norrköping, vid tiden för konung Oscars begrafning, fick en förmånlig trupptransport, anmäldes förhinder att fullgöra postturen, och löpsedel måste utfärdas för anskaffande af skjuts landvägen; att de ångfartyg, hvilka, enligt kontrakt, föra post emellan Stockholm och Drottningholm, 2:ne gånger i sommar ändrat sina turer, utan anmälan hos poststyrelsen; m. m., mm. m. Detta endast, för denna gången och i största hast — .y föga tid finnes i allmänhet till bemötande af alla anmärkningar — för att visa, att det icke alltid förhåller sig så med befogenheten, som det vill synass. Stockholm den 9 Nov. 1859. G. 4.