Aftonbladet – 4 november 1859, sida 3

UULTAKELAGET ANG sa KHUDAKAG AR Tejp KTRS 008 G ATBDOTIE FEtKA RAK matiska. angelägenheternas förvaltande utaf endast inom Sverge ansvarige embetsmän; och med Norges. sjelfständighetsifver har det redan gått. så långt att man i norska: blad sett yttras såsom Norge statsrättsligt tillständigt att påkalla någon vänskaplig. främmande makts biträde, i fall, man inom Norge skulle anse dess sedan 1814:så kolossalt stegrade statshöghet genom förslager ifrån Sverge hotad; Hvad. särskilt. den: så kallade unionens representation hos främmande makter vidkommer, å sakna i detta afseende de norska fordrivgarne å; jemnlikhet med Sverge allt stöd både uti Grundloven och uti riksakten. — Utlandet känner icke något annat konungarike Norge än det genom traktaten uti Kiel ifrån Danmark; afsöndrade och med Sverge förenade, till följt hvaraf unionsrepresentationen unkör och måste ensamt tillhöra Sverge, såsom det främsva af de förenade rikena. — Striden härom hade bort blifva och hade säkert blifvit ganska kort förutan svenska regeringarnes: eftergifter i detta som i alla andra fall, der det varit fråga att värna den statshöghet, som inorå unionen ifrån alla synpunkter måste lemna Sverge främsta rummet; och hvilket åtminstone icke af svenska folket ännu blifvit bortskänkt, om det också af dess fullmäktige, så väl högste, som högre och lägre, varit lemnadt utan uppmärksamhet, då det som bäst bort iakttagas. : Norges Grundlovs 146 lyder: Ibland annat ill: Statholder udnevnes enten en Norman eller en Svensk. Oansedt detta stadgande uti Norges Grundlov,. pågår inom Norge en stark agitation för svensk mans uteslutande ifrån denna, uti de primitiva unionsförbållardena i tydlig och positiv lag betydelsefulla befattning. — Förslag. härom ingafs till sednaste Storthing; och svenska. regeringen har härvid, liksom vid alla andra tillfällen, gifvit en närande Juft åt norrmännens oafbrutna bemödanden att un danrödja allt hvad som i deras ögon kunde hafva något sken af en inom unionen underordnad ställning till Sverge. Svenska regeringen lärer icke velat inse: att detta embetes successiva tillsättande med norrmän och slutligen under en lång tid lemaande obesatt skulle hos norrmännen förete en kärkommen anledning att söka upphäfva sjelfva embetet, för att undgå den förargelsen att se det anförtrodt åt en svensk. Norrmännen ådagalägga en alltför långt drifven ömtålighet för allt; som i det ringaste kan antyda ett underordnadt eller ett blott vid sido stäldt förhållande, som, vid en verklig realförening ed Sverge, skulle, såsom det svagare, ovilkorugt alltid vara Norges plats inom unionen, uti hvilken det efter all rimlighet inträdt endast såsom ett accessorium, icke. som ett principale. Den allmänna andan i Norge synes föreställa sig, att det. börde heta: att Sverge-är ett konungarike, förenadt med Norge, i stället att det i traktaterna ej allenast heter, men måste heta, att det är Norge som är förenadt med Sverge. — Att ett ifrån Sverge helt och hållet afsöndradt Norge kan för norrmännen innebära någon fördel, lärer blifva;svårt. att ädagalägga; men att Sverge ifrån föreningen rcke herätat något annat gagn, än att Danmark genom förlusten, af Norge blifvit. berötfvadt-en -betydlig; del. af sina utvägar till dessa anfall emot Sverge, som snart sagdi vid hvarje tillfälle, då vårt fädernesland be tannits 4 någon delo..med vår öfvermäktige stra granne, ifrån Danmarks sida egt rum: är så 1 ögonen fallande, att det ej behöfver utförligare bevisas. . Den svenske: regentens och föreningsstiftarens politik visar sig, allt ifrån fredsslutet i Kiel) ända till och med konventionen i Moss: icke hafva afsett något högre. mål, , än iden lynastiska glorian. att regera.tvenne riken, inom hvilka det svagare-uti sjelfva föreningsfördraget-lemnades anledningar att nära. anspråken på undanrödjandet. af. allt, som åt det. mäktigare riket och :taltikare: folket .kunde-antyda ens det minsta sken af yttre företrädesrätt. Divide et impera! synes omisskänneligen hafva legat på botten utaf föreningsstiftarens tynasti-politik. Norrmännen :hafva i deras itt ati tolka. föreningsfördraget yrkat eftergifter i allt, som i rihgaste mån kunnat antyda en supremati för Sverge. i Svenska. regeringarne hatva äfvenledes varit eftergifvande allt; och detta:i naturlig följ! .f regentens mera maktegande förhållande nom den mäktigare staten än inom den: svaare; der han blott ärfolkviljans lagbundne verkställare. 5 När föreningen icke afsåg. en verklig och innerlig: förening: hatioherha . emellan, kunde derigenom. icke uppkomma någon starkare kraft, hvarken till gemensam : förkofran elle: gemensamt. försvar. I sjelfva verket är förenade länder emellan ingenting: så försvagande som det ena landets afundsjuka och: misstänksamma-. ovänlighet emot det andra, och sådan har likväl omisskännehgenssinnesstämningen inom Norge varit emot Svergevalltifrån föreningens början. då man deremot inom Sverge utmärkt sig genom idel eftergifter och undfallenhet. Ingen kan högre än jag värdera den norska statsförfatthingen och den derifrån utgående norrm nnens;aktningsvärda känsla för, frihet och sje!fständighet; men såsom svensk är jag berättigad till det påstående, att norrmännen: sjelfständighetskänsla aldrig bort anse sig förnärmad af det främre rum inom föreningen: som obestridligen. på grund af all rättsprincip tillkommer Sverge; och att det ingalunda hos norrmännen ådagalagt någon sant fosterländsk politisk blick att söka bestrida detta. Ensamt, uti. den uppgiften, jatt Norge till unionens upprätthållande blott skulle erläggs fem sjuttondelar emot :Sverges tolf sjutton: delar, ligger, i min tanka, all den erförder: liga bevisningen, hyilketdera af de båda ri kena den yttre representationen för unionen tillkommers Det öfvergår : nära: nog all fatt