Aftonbladet – 4 november 1859, sida 3

tigare och kraftigare stöd än af alla unions? komiteger för-det gemensamma försvaret torde kunna åstadkommas eller hittills åstadkommits. Som jag icke inser, huru. den genom. för-: eningsfördraget införda personalföreningen. uti deni gemensamma .kenungens -personlighet de båda rikena emellan, skulle kunna upphäfvas, så vore jag, som svensk, mycket villig att tillerkänna Norge rättighet till en af. unionen oafhängig helt och hållet egen representation: i utlandet; likväl att det dervid komme att beta konungariket Norge, men ingalunda Nöri ge och Sverge, somanspråken nu äro; och mig; obekant, om det icke med öfyerseende från, vårt kabinett så benämnes af de, genom norrmän för närvarande, beklädda, alltför bes tydliga ministerplatserna i utlandet. Jag skulle, .med-ett ord, för Sverges räkving mycket gerna finna mig uti alla de eftergifter norrmännen yrka emot Sverges formella företräden inom. unionen, blott. med det enda vilkor, att benämningen ,förening finge för de båda rikena helt och hållet utgå; ock att såmedelst den dunstbild af ära, nytta och politisk vigt, som man under nära 50 år för Sverge sökt tillägga föreningen, måtte, såsom ett inneböllslöst t:.ng, skingras; och. försvinna. Då de unionella förhållandena inom norska pressen, så. väl som inom Storthinget, blifvit bebandlade spå eft sätt, som understundom lagalagt det föga värde man i Norge fäster vid Norges förening med Sverge, har det synts. mig ; vara tid att svenska folkombuden äfven bryta tystnaden, om de, likasom jag; äro öfvertygade att man äfven inom Sverge eger srundade anledningar att för ingen del prisa Föreningen, sådan den af norrmännen upp-. fattas, eller att i minsta mån hålla på dess, fortfärande bestånd. , Jag har föreställt mig, att en klok politik bjuder lagstiftningen att under den lugna tiden söka undänrödja anledningarne till den osämja och till det split, som en gång i farans stund kunde blifva högstäfventyrligt för de båda folkens politiska sjelfbestånd. Jag förvigår alldeles den, traktatmässigt garanterade .de båda rikenas persorfalförening ati dynastichefens personlighet, : ehuru. oförelaktig den vid den fria undersökningen kunde förekomiiöa. , Att väl och. till inbyggärnes fullkomliga belåtenhet styra. eft rike är redan em hög en stor och ej så lätt upphunnen uppgift; att tyra 2:ne; genomsedvanor, olika folkelement och organiska lagar, om företrädesrättigheter sinsemellan tvistande folk, törde vara ett problem — i längden ännu svårare att lösa, fö Jag har uppfyllt mitt syfte, om denna mia ofullständiga framställning kan föranleda rikets ständer att taga föreningsförhållandena uff stt härmare skärskådande; och. gör jag mig förvissad, att rikets ständer då skola inse vigten och det Obestridliga -behofvet af en nogrann och allvarlig revision af föreningsfördraget. I öfvertygelse härom föreslår jag vördsamt, att rikets ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det K. M:t måtte täckas till Sverges rikes ständer och till Norges Storthing afgifva nådigt förslag, huru föreningsfördraget må kunna ordnas till de båda folkens mera ömsesidiga belåtenhet, för att, så vidt möjligt är, derigenom förekomma en förr elier sednare inträffande allvarsämmare föreningsförhållandenas brytning.