Aftonbladet – 4 november 1859, sida 3

dT hans landsman, som amnade flytta frär staden. Äfven Förenta Staternas konsulgjorde sig. redo att afresa. till Gibraltar. De mohri ska myndigheterna sökte. ej hindra europeer as afresa. och; bortförandet. af deras-egen lom. Enligt ett rykte väntades Muley Abbas sultanens broder, till Tanger med en arme f 30,000 man. MDRASYDDE TORSK Om en revision af föreningstörärage mellan Sverge och Norge. Motion: af grefve C. H. Anckarsvärd. (Slut från gårdagsbladet.) Norges. bidrag. till. .handelsoch. sjöfarts: onden,-afsedt. till: konsulernas aflönande, hai sehandlats så godtyckligt, att det, Sverge oåtspordt, ömsom nedsattes, ehuru vid sista storthing något förhöjdt; och; anse sig norrmännen äfven härutinnar alltid handla i deras rätts Det är vi svenskar, som i norrmännens och troligen i unionsstyrelsens ögon, inom den s. x. föreningen; icke hafva någon annan rätt, än att draga den öjemförligt tyngsta delen at skyldigheter, under, .en, ifrån. norska sidan alltför ihärdigt påstådd, i många fall för oss förödmjukande blott likhet i representation i utlandet, Under .det-danska ;väldet.hade Norge redan år 1763-att underhålla eikrigsmakt af 22,533 man med tjensteåligganden och förflyttningar inom samtliga danska staterna ). Kort före. skilsmessan ifrån Danmark utgjorde de norska stridskrafterna till lands, åtminstone på papperet, 22,612 man, det förra 3, det sednare 234 procent af landets, vid hvartdera tillfället Varande befolkning. Antager man, såsom norrmännen sjelfve, sistnämnde styrka efter all beräkning såsom nödvändig i anseende till en främmande, temligen mäktig landtmakts grannskap, så skulle Norge, efter samma beräkning, nu, om det icke hette förenadt med Sverge, nödgas hålla en landtarmeaf 32,922 man, och wess utgifter för landtförsvaret skulle, under sådana förhållanden, i stället för 760,000 specier, militärbudgeten upptager för den, till 12,000 man efter föreningen nedsatta truppstyrka, äppgå till 2,026,000 specier. Norge har således blott i detta afseende genom föreningen vunnit en årlig besparing af 1,266,000 specier, eller 4,905,000 rdr rmt; när Sverge deremot, genom den s. -k. föreningen, icke uti sm försvarsstyrka vunnit nedsättning af kostvaden för en enda man. ; i Deremot har unionskabinettet, till följd af den e k. föreningen, ansett sig föranlåtet att, genom traktaten af den 21 November 1855; äfven inkasta Sverge uti ett komprometteradt torhållande till Ryssland, då traktatens föremål endast synes varit ett försigtighetsmått emot ryska inkräktningar uti Warangerfjorlen, ochendast afse att trygga Norge emot ett vådligt intrång af objudna gäster; hvarföre det också lärer vara derföre som bevakningen äfven af Sverges ej obetydliga intressen uti S:t Petersburg sednast blifvit anförtrodd ät en norrman. Norska grundlagens 25 förbjuder andra in norska truppers stationerande i Norge under fredstid. Man må således icke neka sitt erkähnande af den maktegande tankens långt utsträckta beräkningar, då af Sverges konung, vid den norska grundlovens antagande den: 10 November 1815, möjligheten förutsågs att. ehöfva ett norskt: garde: i Stockholm; och tt norska sgrundlovins 25 i sammanhang särmied, under åsidosättande af så mycket annat, så inrättades, att konungen i Sverge ier, grundlagsenligt, kan Hafva ett norskt garde af frivilliga. 5 I :Sverge synes konungen åtminstone af grundlagen oföfbindrad att efter godtfinnaniri landet indraga hvilka främmande trupper som, helst, blott:han, eller; någon annan; ;etalar dem; och Norges Grundlövsstiftare visa sig I dette. som i: andra fall, varit mera uppvärksåmirna att värna Norges frihet i allt, än de svenshe varit det, då ett sådantstadganile mot :mande truppersstationerande i Sverge uniier fredstid likväl egt tillgång till en varnande anledning ifrån den tid, då en af Sterges purtiregeringar 1743 föranstaltade 12.000 ryssars öfvårvihtrande; och stationering uti våra svenska städer. Det ända till .sednåren tider beståndande så kallade fammHjefördraget med Ryssland lemnade också alltid tilljång på en sådan hjelp! sändning för ordningens vidmakthåHande inom vårt land. : Observeras måste det äfven, att det var först : efter. 1848 svenskacregeringen föll på denstanken att begagna den norska Grundlovens -tillstädjelse-sattmed norska: skarpskyttår förse vår svenska hufvudståd. Bland de många bevisen å norrsk ovilja emot allthyat sony inom föreningen utgår ifrån Sverge, och å den retliga sinnesstämning, som hos normännen ofta gifver sig tillkänna, må äfven. nämnas sista. Storthingets afslag å unions-konungens proposition till båda de respektive ländernas representationer: nÅtt laga kraftegande .domar. och: utslag. i det ena af de förenade rikena skulle .få exekutiv kraft i-gods, äfven i det andra Således en fråga omfull reciprocitet; och yttrar:sig häromsen svenek publicist, -med anledning af frågans behandling så väl inom som utom Storthinget: å Att publicisterna på hvardera sidan gijvit prof på en ejiringa öfverdrift, ide. norrska neml. på en verkligen respektabel öfverdrift i anspråk, de svenska på en krapt förklarlig öfverdrift i undfallenhetn HF). å Ett annat lagförslag, som förelades sednaste riksdag och Storthing och som afsåg regleripgen af hvartdera rikets. handelsförhållanden inom, det andras! område,föranledde jefter --vanligheten ; norska, Storthingets afslag; hvaremot: naturligtvis ingenting. är att invända, då norska Storthinget eger en, af inigen bestridd rätt, att: äfven förbise: sitt lands omisskänneliga fördelar; men det ånmärk-. D RG FÖL ke Fr CENT TA Lä stR nh