Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 3

Bref från Holland, sommaren 1859, Ar OLOF ENEROTH. (7) 5. Slåtbetraktelse öfver Holland. Arnheim, Augusti 1859. Om några timmar skall jag säga Holland farväl. Jag begagnar de återstående hvilostunderna att meddela dig några betraktelser, som förhållandena här framkallat. Utan tvifvel skola de snart nog förefalla mig, såsom i en framtid allt hvad man fordomp, tänkte förefaller en, ännu mer ofullständiga, ofärdiga; — men jag skrifver ju ej med några anspråk på fullständighet. Det är ju endast ögonbhekets intryck, som jag fäster på papperet, endast och allenast derföre att de äro — ögonblickets. Om några år, sedan man der hemma länge och väl rufvat öfver sina minnen från andra länder, skola sakerna troligen se helt annorlunda ut inför ens åskådning. Men alltid kan man göra den frågan: hvilken uppfattning är den sannaste: den, som roan får på stället omedelbarligen, eller den, som en gång framgår ur den visserligen mångsidigare och lugnare, men dock alltid med en hel mängd sedan tillkomna ämnen uppblandade åskådningen? Och alltså ännu några ögonblickets barnp. Det har i mina bref oupphörligt varit fråga cm det gamla, det gammalmodiga i Holland. Det nya torde deremot befinnas lysa fram enJust såsom ett svagt, osäkert skimmer på den iompakta bakgrunden af det gamla. Och frågan, huruvida detta nya och unga skall genomtränga detta gamla, och det hela sålunda föryngras, — den frågan skjutes helt och hållet åsido. Ja, den gamla frågan: Väktare, hvad lider fidenn, den har jag gjort mig oupphörligt här ) Se A. B. n:is 221, 224, 226, 227, 230, 231, 236— 238, 243 och 244,