(Insändt) Den humanistiska bildningen hos blifvande läkare. Det förslag, söm komiten för ordnandet af medicitiska undervisningen i riket afgifvit, är så ändarnålsenligt, att väl ingen sakkunnig och opartisk kan annat än önska dess: framgång och realiserande; men den, som i likhet med en viss gammal professor påstår, att till ett universitets id hörer det sinliga faktum, att alla vetenskaper idkas inom en och samma inskränkta omkrets, bar ett ganska kl nt begrepp om idger och kan icke anses sakkunnig uti ifrågavarand ämne; ty föregifvandet, att äfven de heterogenaste ämnen hafva ett nyttigt inflytande på hvarandra, är blott en nebulösspetsfundighet; och till satsensbevisande här endast blifvit anfördt, att då alla andra vetenskaper upphöja det jordiska, behöfver det nedsättas genom mediciner, som visar dess förgänglighet, alldeles som om teologien öch filosofien ickevore härtill vida tjenligare. Detta förslag är också af den beskaffenhet, att man icke behöfver frukta för kostnaden, såsom händelsen vore om alla fakulteterna skulle flyttas, ehuru utgifterna derför vore af vida större nytta än flera andra föreslagna. I sammanhang härmed torde skäl vara hemställa till ompröfning frågan om sjelfva läroämnenas ordnande, i afseende på den modifikation, som dervid kan erfordras till förmån för blifvande läkare. Gifvet är väl, då dessa ämnens antal:1 allmänhet blifvit så betydligt förökadt i sednare tider, att en utgallring af de mindre nödiga förr eller sed-. nare måste vidtagas, om lärdomsskolorna icke skola blifva plantskolor för krymplingar till kropp och själ, och den dervid ledande grundsatsen: måste väl blifva, att .de under bvars och ens framtid mindre behöfliga läroämnena skola inskränkas, så att mera tid vinnes till de angelägnares, äfvensom till ynglingarnes fysiska utbildning, hvilken för vår generation är så nödig.