Aftonbladet – 26 oktober 1859, sida 3

Att alla böra gemensamt lära vissa ämnen hörande till: den allmänna humanistiska bild: ningen, derom finnes. ingen olika opinion: men hvad först latinska språket angår, äro. såsom bekant, imeningarne ännu skarpt opponerade mot hvarandra. Här kunde vi likväl icke behöfva vidröra frågan, utan såvida den gäller äfven för blifvande läkare; men dels är det ganska få, som vid en tidigare period kunna välja sin lefnadsbana, dels kan undervisningen vid elemantarläroverken icke gerna fördelas i flera linier än de redan antagna tvenne; således måste saken betraktas i sin el!mänhet. Då är för det första klart, att latin, som, numera är af alldeles ingen användbarhet i det praktiska lifvet för någon, bör vid undervisningen endast begagnas 1 den mån det kan anses för ett allmänt bildningsme.!el, såsom egande en mycket bestämd formlära, hvilken. betingar periodernas konstruerande på ett från de moderna språken afvikande sätt och derföre medför en god tankeöfning; men det har också många irregulariteter, vacklande distinktioner, undantagsreglor, -till och med in duplo en mängd verbotim oöfversättli a uttryckssätt och mera dylikt, som, då det skall inskärpas, blott tager minnet i anspråk, och detta på ett vida mer ansträngande sätt än vid explicerandet. Nu är det egentligen för användandet af dessa minutiösa reglor och distinktioner vid språkets skrifvande, som minnet måste så öfverlastas, och det utan all nytta i framtiden för andra än de få, som skola speciminera för akademiska läroplatser (och snart torde äfven begagnandet af latin härvid i de flesta fall upphöra), ty alla andra kasta snart efter några år den odugliga barlasten öfver bord. Om språkets skrifvande sålunda kunde afskaffas, behöfdes allt detta minnesskräp icke, som erhållit namn, heder och värdighet af språkets grundliga studium, under det en auktors litterära betydelse. och det väsentliga innehåHet eller andani dess skrift äro något, hvarom den blifvande studenten vanligtvis icke har någon kännedom. Hvilken pedantisk förvändhet! Deremot då, enligt sundhetsläran för själen, tankens och minnets gymnastik bör fortgå med jemna steg, är tydligt, att explicerandet i förening med aktgifvande på det i formerna reguliera är det, som i sig innefattar denna helsosamma rörelse, hvarvid auktorns eller kopisternas vårdslösheter, abnormiteter och fel må gifva anledning till sjelfverksamhetens underhållande medelst kritik, men icke under elevens inöfvande att uppgifva alla reglor, frasers variationer och dylikt, hvarmed man bråkar för att bereda förmågan att skrifva språket, (Se, Latinska författare med förklarande anmärkningar för elementarläroverken...) En mängd sådant, hvilket, liksom förr, kunde vara lämpligt börja med vid universitetet för dem, som vilja blifva filosofie magistrar, skall nu inpluggas i den, på hvars framtida bana dessa latinska finesser aldrig kunna behöfvas, och som icke innehålla en enda homöopatisk dosis bildande kraft. Är sådant ej alldeles aåfvita? Häraf följer att skriföfningar på latin, vid hvilka iakttagandet af den otaliga mängden af reglor är nödigt, hvilkas inlärande fordrar så mycken tid, böra vid elementarläroverken alldeles afskaffas, och någon tema-skrifning sålunda ej heller erfordras vid studentexamen, bvaremot mera vigt borde fästas vid svenska kriors författande. Så mycken skicklighet i att skrifva latin, som en läkare behöfver för att på detta språk författa sina recepter, inhämtas tillräckligt genom blotta läsandet, och vid medico-filosoftesandidatexamen bör således ej heller något specimen stili latini erfordras. Hvilken vinst skulle det ej vara för den blifvande läkaren, om han kunde få använda den tid, som nu å öfverflödigt åtgår till latin, på studium af ysik och kemi, af hvilka han nu vanligtvis cke känner det minsta före studentexamen. Äfven i naturalbistorien kunde då större kunskap erhålläs. Vore det möjligt för den blifvande läkaren att lära sig så mycket grekiska, illika med allt annat, att han kunde deraf vafva reproduktionsbjelp vid reminiscerandet af la de tekniska termer; som han behöfver hafva minnet, skulle grekiska språkets lärande vara f stor vigt för honom; men som det skulle nedtaga alldeles för mycken tid, får väl ett vanligt litet pensum häruti anses nog. ; Be andra vänliga läroämnena synas icke unna inskrämkas, ty på teologien bekostas nunera vanligtvis icke mycken tid, och vid unieersitetet bör filosofien icke särdeles sysselätta läkaren, då den nu säges ha spelat bankrut, Her också synes leda till sådana lätt missydda luftslott; som dem wi sett byggas af ;rofessor Boström. Det är således hufvudsakligen på de gamla pråkens bekostnad:som 4tid till alla andra nöga kunskapers inbemtande bör vinnas, Dizi ee salvavi. pasta Löneförbättringen för indelta armön. Till Bedaktionen af Aftonbladet. Af Aftonbladet för den 19 Oktober erfar man, att .ongl. krigskollegium till K. M:t inkommit med sitt örslag öfver fördelningen af det till löneförbättring t indelta armen bevi jade anslag för året 1858, och om således nr omsider kommer vederbörande tillhanda.