Aftonbladet – 24 oktober 1859, sida 2

naden blifvit af, mannen gjord, dels begge makarnes för den enskilda gäld,som efter boskillnaden af endera makan åsamkas. Deremot skulle samfälligheten fortfara i hvad makarne gemensamt förvärfva, äfvensom för den händelse, att den samfälda egendomen icke är tillräcklig till makarnes och barnens uppehälle, bristen skall fyllas af begges egendom eller den måkes, som sådan egendom eger. (fr S 13.) i: Ref. anmärker härvid, att sistnämnde stadgande är ofullständigt, då det icke tillika ålägger makarne gemensamt att äfven med sin. enskilta egendom bidraga ti!l barnens uppfostran. Och kunna vi i öfrigt icke tillbakahålla den mening, att den af minoriteten i lagkomiten uppstälda 4 i boskilnadslagen är både tydligare och bättre redigerad än sista momentet i den af komiterade föreslagna 13:de S. Uti 15:de S hafva komiterade hemställt, att för upphäfvande af vunnen boskillnad skall erfordras anmälan derom hos domstolen samt kungörelse i allmänna tidningarne. I enlighet med lagberedningen hafva komiterade i öfrigt föreslagit, dels att om -boskilnad ej är sökt, men, vid utmätning i makars bo, den ena af dem ändock vill undantaga henne eller honom enskildt tillhörig egendom, samma gods må kunn:, derest -bevis företes att det kan såsom enskild egendom anses, sättas i qvarstad; hvarefter den make, som godset värja vill, eger stämma borgenär inom tre månader, der ej boskillnad inom samma tid blifvit sökt (jfr 16 8) dels att, då äktenskapet genom skillnad är upplöst och ena makan vill undanskifta egendom för gäld, dervid gäller hvad om egendoms undanskiftande vid dödsfall är stadgadt (8 17). ETTOR RINNEENEE