Aftonbladet – 24 oktober 1859, sida 2

Amerika och fortsätta der sitt yrke i der gamla stilen. Uppretad öfver den skymf, som dråbbat hans familj, bjöd Viscount Melbourg ut kapten Mortimer på duell och sköt honom en kula tvärs igenom hjertat. Den unge ädlingen flyåde öfver till kontinenten. TRETTIOSJETTE KAPITLET: Det var vid slutet af en skön vårafton som trenne, vagnar, innehållande sir Mordaunt Tracys och general Trelawneys familjer samt grefve Lilini jemte hans dotter och måg, kommo uppför den gamla, präktiga allgn vid Granstoun Park. Ingen procession af de underhafvande var anordnad till deras emottagande; denna högtidlighet var sparad till den dag, som ryktet redan hviskat ej skulle vara långt borta, då arfvingen till deras vördade husbonde skulle förena sina öden med den sköna Isabellas, som strålande af lycka och behag satt vid hans sida. De mörka moln, som hotat hennes lefnads himmel, voro skingrade, och framtiden lofvade henne endast oblandad sällhet, Då visäga: skingrade, böra vi dock undantaga det lilla töcken af oro, som hon kände öfver Eugenia. Den varmbjertade flickan kunde icke glömma att bon i många år betraktat henne som en svster; minnet af deras tidigare år kom ofta för hennes tankar, och det Vur endast faderns bestämda förbud som kunde hindra henne från att skynda till den brottsliga gvinnnan, för att erbjuda tröst och hjelp. Det får icke ske ske, sade den gamle krigaren med bestämdhet; dygd och oskuld få icke hafva något gemensamt med brottet. Men hon ångrar sign, inföll hans dotter. Må hon bevisa det genom sitt framtida uppförande,, svarade generalen, och jag skall ej sätta mig emot din önskan, men nu sörjer hon vida mera öfver förlusten af sin skönbet än öfver de fel hon begått. Jag kan förlåta hennes otacksamhet emot mig, men icke hennes grymma, hämdlystna försök an förstöra din och Harolds lycka, Hade hon