Aftonbladet – 20 oktober 1859, sida 3

Bref från Holland, sommaren 1859, Ar OLOF ENEROTH. 0) 4 Några flyktiga drag ur Hollands närvarande lif Utrecht, Augusti 1859. Mina föregående bref hafva angifvit några f de yttre lifstecknen i Holland, sådana jag naft tillfälle se och uppfatta dem. De voro hemtade från bygd och stad. Från ännu en wredje sida vore de visserligen att hemta, och. let från den, som i förflutna tider varit Hol:ands ärorikaste, nemligen från hafvet. Men let gafs mig ej tillfälle dertill. Det korta ippehållet i Scheveningen utanför Haag lät mig :ndast se, att egendomligheten der kring de rolländska hafsstränderna måste vara, om möjigt, ännu större än både på landsbygden och : släderna. Alltså, det är endast yttre tecken jag fått ingifva. Men den, som i sådan afsigt söker stecken,, kan ej undgå att ständigt dragas åt sjelfva lifshärden, af hvars rörelser dessa tecsen bero. Så var det ock med mig. Men ör att kunna närma sig den, fordras äfven tt man lärt sig dess formler åtminstone, 1. v. 8. språket. Men ehuru detta holländska språk, enligt en af Hollands gamla författare, ir just det språket, som våra första förälIrar, talade i paradiset, och ehuru det alltså skulle vara ett språk framför alla andra, så gick det ej för sig att lära det genast. Det påstås visserligen, att det skall vara det lättaste i verlden; att man ej behöfver göra anaat än taga en het potatis i munnen och så:unda utrustad försöka tala hvad språk som relst, så skall det bli holländska utaf. Men ur mycket metoden än i visst fall liknade Demosthenes, så har jag ej försökt den, och jag har alltså fått hjelpa mig fram med min dåliga tyska, franska och engelska, allt efter som dessa språk i de olika trakterna af Hol-; land företrädesvis talas af de bildaden. Att. komma det inre lifvet och dess rörelser på spåren här alltså icke varit mig möjligt. Men spridda drag derur hafva icke kunnat undgå mig; och huru osammanhängande le än äro, skall jag meddela några af dessa spridda drag,som tyckts mig vara i någon mån betecknande för det närvarande lifvet i Holland. Om jagi t. ex. anför hvad jag hört både vid Leydens och Utrechts universiteter, att flera af föreläsningarne der, isynnerhet i de teologiska fakulteterna, hållas på latin — skall man tro mig? Men det är emellertid så. Och man skulle nästan kunha våga säga, att lärdomen i Holland Yedan i och genom detta drag angifvit hvad andas barn den är. Men det unga, det nya står vid sidan deraf. Om : det ena auditoriet den eller den gamle ortodoxe teolögen läser på sin ortodoxt dåliga latin, så läser t, ex. den frisinnade filosofen Opzoomer på lefvande liflig holländska i auditoriet bredvid, så litet ortodoxt som möjligt. Men dessa ungdomliga drag afräknade, — de äro få, och i Leydenr, tror jag, finner man knappast några dylika — universiteterna i Holland måste vara mycket efter sin tid. Jag slutar dertill af följande: Under de sista åren har här:varit fråga om att följa Belgiens exempel och inrätta fria professorater vid sidan af de gamla, för att på detta sätt söka få lif i dessa gamla, d. v. s. med andra ord, att vid ) Se A. B. n:r 221, 224, 226, 227, 230, 231, 236— 238.