Aftonbladet – 20 oktober 1859, sida 3

universiteterna införa en större liberte den:Å seiynementn. Emellertid lär det ej vilja hafva I gått här i Holland. De äldre ordinarie proÅ fessor rna skulle nemligen just vara de, som Jdefter vederbörlig pröfning egde att gifva dessa Tyngre professorer diplom för rättighet att föreläsa. Och skulle de väl vara frikostiga på sådana diplomer? Den nämnde Opzoomer, ett slags holländsk Snellman, har skrifvit en större broschyr om denna reform. Men som sagdt, jag får åtnöja mig att endast angifva en och annan hörsaga 1 detta fall, Att universitetets närvarande lif i Holland är ålderdomssjukt, det tyckas emellertid holländarne sjelfva inse och känna, allt under det att lärdomiens embetsmän fortfara att vara mycket flitiga, såsom de det alltid varit och väl alltid skola förblifva häri i Holland, der fliten är ett af de utmärkande dragen i nationalkarakteren. Så mycket .:. så litet skulle jag säga... om lärdomen. Den drifves i Holland, som bekant är, vid icke mindre än tre universiteter. Leyden besökes af ungefär 630; Utrecht af 580; Gröningen af 220 studenter; hvilket gör en umma af 1430 :— ett antal, hvaraf man, med afseende på folknummern och studentantalet i Sverge, skulle kunna draga den slutsats. utt man studerar hemma i Sverge lika mycket som här i Holland. Men i Sverge har man tyckt 2 universiteter vara för mycket. Holländarne behålla dock ännu tre. Än kyrkan i Holland? ... Man benöfde år på sig för att lära känna den naturligtvis. ven... det första jag hörde i: Holland, det gällde kyrkan. Här råder en sådan sekterism xlagade en Holländare, lugnt och tålsamt förstås. — Ja, hvar råder icke sekterism, tänkte jag. Meh hvad för en sekterism? ... Holland ir som bekant protestantiskt, reformert. Det har för sin protestantism kämpat allvarligt och har i den kampen förevigat sig som ett folk af sanningskärlek och sjelfständighet. Det har tillika med denna protestantism infört lärofrihetens grundsatser. Och man återfinner allså här, liksom i så många andra fall, likheten med England. Judarne lära till exempel sedan gammalt i Holland hafva alla möjliga rättigheter. Amsterdam har kyrkor af alla möjliga slag. Till och med katolikeraa, ehuru holländarne väl egentligen aldrig haft något annat hat i stort än hatet emot spaniorer och katoliker, och detta såsom synonyma, — till och med katolikerna hafva religionsfrihet här. Hvad som för Holland emellertid är särskilt betecknande det är det, att lagarne och styrelsen lära vara liberalare än folket sjelft i religiösa mål. Under det att sålunda staten upptagit judarne såsom medborgare, mottagas de ej såsom medlemmar af åtskilliga bland de af enskilta bildade föreningarne. Men — man finner ännu större likhet med England. Och denna likhet ligger deri, att Holland liksom England tåligt drages med allt sitt gamla elände i kyrkligt och religiöst hänseende. Och det är häri som ålderdomssjukan egentligen har sin rot i dessa länder. Det ir, när man rör vid den punkten, som man känner en djup leda vid allt hvad både engelskt och holländskt är, oaktadt allt hvad stort och godt de än på alla möjliga andra idor ega att uppvisa. Det är på den punkten som stagnationen, cirkelrörelsen, eller hvad man vill kalla det, har börjat, och hur mycket lifvet än i det yttre må anfäkta sig, det må på jernvägar och alla andra möjliga nya vägar röra sig i allt häftigare fart, det kännes dock, att en viss stockning råder i det inre. Och förrän tydligare ecken gifvas oss, att den yttre lifsrörelsen har sin grund i en ny rörelse i det religiösa centrum, förr skola vi icke kunna underlåta att misstänka den. I Holland finnes emellertid, såsom vi redan antydt, icke denna nya yttre lifliga lifsrörelse. Stockningen synes der både på ytan och i det inre. Men, för att ega rätt att påstå något dylikt borde man dock hafva lärt känna detta lif närmare. Ja visserligen. Men jag tillvällar mig ingen domsrätt. Jag endast angzifver de intryck jag emottagit af lifvetiTolland. Vi känna litet hvar, om äfven endast mycset ytligt, de rörelser, som på det andliga omsådet visa sig i Tyskland. Man talar om -ma-erialistisk atheism, om quietistisk pietism, sm -allt möjligt på ism o. s. Vv. Hur är let i Holland i det afseendet? frågar man sig naturligtvis, när man är der. Icke måtte holändarne, de lugna holländarne, kunna hålla nycket på med dylika saker. De äroju den salla rationalismens kallaste sakförare. De äro ju Erasmi folk. ; . Ja visserligen. Universitetet i Utrecht lär ;ckså vara orthodost med besked. Ty hvad lir rationalismen, lämpad på kyrkans lära, ansat än orthodoxi? Spår af fritänkeri saknas emellertid ej; och len -motsättning af gammalt och nytt, som vi ifv rallt funnit, finnes alltså äfven här. Utom tet att filosofen Opzoomer i Utrecht och ett par akademici i Gröningen lära hafva upprädt temligen lifligt mot denna ortodoxi, fines till och med i Amsterdam en hten härd aed -ett eget tryckeri och egen förläggare för 1 och med ofilosofiskt fritänkeri. Dessa unga svilda, viljor utgifva till och med redan på fjerle året en tidskrift Dagvaart — på vårt språk kulle den heta — Aurora, hvari de uttala sina ria läror. Dessemellan utgifva de större arveten. Men — frågas, kunna dessa rörelser i folland blifva långvariga? Eller har man ieke ila möjliga anledningar att förmoda, det de iro endast öfvergående ryck — här i Holland? Det holländska folket i religiöst hänseende ikpades också af en med förhållandena der vekant man vid en härmassa med ortodoxi på na flygeln, med rationalistisk filosofi på den! indra och deremellan den stora indifferenta cenern, trög och omöjlig... tout comme chez 1048. Se (Insändt.)