Aftonbladet – 20 oktober 1859, sida 2

tf konkursboet; ty i förvaltningsfrågor lärer det väl vara obestridligt att pluraliteten måste hafva oeslutanderätt. Om t. ex. i en konkurs hela tillsången berodde på en rättegång och pluraliteten beSte att nedlägga densamma, huru skulle väl minoriteten vinna ersättning för den förlust den genom nedläggandet lidit? Månne den icke i de flesta sådana fall komme att stå tomhändt, — utan att ur konkursens skeppsbrott hafva räddat annat än den ofta illusoriska fördelen af sin framtida krafrätt? För gäldenären -bör utsigten att vinna ackord blifva en mäktig driffjeder att, då obestånd inträdt, genast göra konkursanmälan och icke bringa vidare förvirring i ina affärer; och konkursens öppnande i rätt tid är just ett af konkurslagstiftningens vigtigaste mål. Gäldenärens fördel. i detta fall verkar således indirekt äfven borgenärernas. Det är ofvan antydt, att för betryggande af minoritetens rätt det endast kan medgifvas en komplicerad pluralitet att besluta antagande af ackord. Man har dervid fordrat afseende å både kapital-: och virilstämmor... Franska lagen äskar enkel majoritet af röstberättigad, hvilken majoritet bör tillika representera V, af de; sammanlagda fordringsbeloppet. Den nya preussiska konkursordningen fordrar endast majoritet af närvarande borgenärer, men med lika kapitalstämmor som enligt den franska. De holländska, portugisiska och wärtembergska konkurslagårne äska ?, af oprioriterade borgenärer med ?, af de bevakade beloppen. Det sednaste af engelske lordkansleren, för engelska parlamentet framlagda förslag till konkurslag föreskrifver ?, af borgenärerna både till: antal och kapital. Härförutan har man stadgat det vigtiga korrektiv, att ackordet skall fastställas af domstolen, som, äfven utan klagan af minoriteten, eger vägra fastställelse. Efter hvad ofvan blifvit anfördt, kunde det synas, , som vore det ett alltför ringa steg komiterade tagit, då de för giltighet af ett acKordsaftat föreslagit en pluralitet af V; utaf samtlige vid sammanträde tillstädewarande och röstberättigåde borgenärer, och att denna pluralitet tillika skall hafva bevakat , af alla de röstberättigades fordringsbelopp i konkursen. Denna skarpa begränsning har blifvit förestafvad af den återhållande varsamhet, hvarmed lagstiftaren vid införande af en ny princip alltid måste tillvägagå, samt af det afseende han är skyldig fästa å folkets tänkesätt och å nationalkarakteren hos oss, liksom hos engelsmännen, så ömtålig för allt, som kan få sken af ingrepp i individens rättigheter. Komiterade hoppas, att dessa rättigheter genom det föreslagna stadgandet, jemte det om rättens fastställelse af ackordet och rätt för minoriteten att er få utveckla sina skäl, vunnit allt det afseende, som med andras: rätt-låter sig förenas, Men då en sådan röstpluralitet, hvarom nu är nämndt. kanske mången gång icke skulle kunna erhållas i anseende till borgenärers utevåro eWer af andrä örsäker, och lagbudet således icke hafva den praktiska betydelse, som, om det eljest är rationelt, vore önskvärd, hafva komiterade vid sidan deraf ställt ett. alternativ, ännu mer betryggande för den enskilte borgenärens rätt, eller det, att ackordsförslag jemväl skall anses såsom antaget, derest samtlige,. å dertill utsatt och kungjord dag tillstädesvarande borgenäter sig derom förenat. och de bevakat två tredjedelur af de röstberättigades anmälda fordringsbelopp i konkursen. Detta är hufvudsakligen endast att i lag bestämma en form för de redan nu hos oss allmänt öfliga ackordsaftal och reglera ett bruk, som; utan norm i lagen, gynnar en obillig borgenär på den billiges och rättsinniges bekostnad. Det är nemligen af erfarenheten bestyrkt, hurusom vid nu inträffande ackordsaftal en, och annan borgenär, genom ihärdig vägran att deltaga i ackordet, hemligen tilltvingar sig ensam full betalning, hvarigenom egendom för öfrige borgenärer undandrages och konkursens ändamål, att bereda alla borgenoärer lika rätt och förbindra att en enda må kunna tillskansa sig någon fördel framför de öfriga, helt och hållet förfelas. Den preklusiva verkan för uteblifne borgenärer af ett sådant stadgande, som det ifrågavarande, är, vida lindrigare än den i nu gällande lag föreskrifna preklusiva ediktalstämningen och är närmast att jemföra med följden af en borgenärs uteblifvande från annan borgenärssammankomst, der likväl enbällighet för beslut icke erfordras. Det är vidare, i enlighet med utländska lagar, föreskrifvet, att ackord ej må beviljas bedräglig gäldenär. Detta stadgande torde ej erfordra vidlyftig motivering. . Det kan ej antagas att en sådan gäldenärs alla tillgångar kommit i dagen, och det är ingen vinst för det allmänna att den bedräglige fortsätter sin affärsverksamhet, En annan fråga, mer tvifvelaktig, är den, omackord bör medgifvas i alla konkurser eller endast i köpmäns. Med afseende å de stränga vilkor, komiterade föreslagit för ett ackords afslutande, och då ackordet otvifvelaktigt mången gång kan vara förmånligt för borgenärerna jemväl i icke-affärsmäns konkurser, deri det redan nu förekommer, men, på ofvan anförda skäl, tarfvar norm af lagen, hafva komiterade ansett sig icke böra inskränka detsamma till endast köpmän. De motiver, som här ofvan: blifvit anförda för att legalisera ett ackordsaftal, synas ref. lika öfvertygande som på ett klart sätt utvecklade, så vidt nemligen de afse afärsmäns eller köpmäns konkurser. Ackordsaftal äro der redan sedvanligå och af opmionen godkända såsom hvarken vanhederliga för en-ärlig köpman, eller i allmänhet förnärmande eller skadliga för borgenären, som derigenom i de flesta händelser får större, alltid snabbare, utdelning än eljest ur de afträdda tillgångarne; men för närvarande och just i saknad af en legal reglering af tvångsackordet tillvägabringas dessa ackorder någon gång på det sätt, att gäldenären förbinder sig till större Ner mindre utdelning eller ackordsprocent, i förhållande till borgenärs ihärdighet att vägra ackordet. Detta i sig .sjelft både förhatliga och rättsförnärmande sätt att göra ackord måste, efter vårt förmenande, ovilkorligen blifva afskaffadt genom införandet af ett stadgande, som legaliserar ackordet och dervid alla skulle ske lika rätt. Så långt är ref. ense med komitåns pluralitet. Deremot inser han .hvarken något behof eller någon fördel, att genom stadgandet om ett tvångsackord likasom underlätta konkurser hos icke-afärsmän, hvilket ej heller hvarken här utgör sandssed eller; så vidt ref. har sig bekant, medgifves af utländska lagstiftningar. Beklagligen ser man här i Sverge troligen oftare än i något annat land, att embetsmän, jordbrukare och andra personer, som icke synas hafva behof af att inveckla sig i spekulationsaffärer, göra komkurs; men att genom en undantagslag likasom gynna dessa, dertill finnes icke någon Be Sr RN bet AE ve hn