Aftonbladet – 20 oktober 1859, sida 2

Man, skulle icke vara menniska, omman kunde med köld emotstå så mycken hopad fasa och olycka.s Under det-lady Melbourg. lossade sin dotters klädning, föll en liten kristallflaska, omgifven med ett nät af guld, på golfvet. Li-: lini tog upp den, med afsigt att räcka den till mylady, då den hastigt togs ur hans hand. Han vände sig om och: fick se Albert Mortimer. Den listige ränksmidaren, orolig öfver Brandöns dröjsmål, hade gjort efterfrågningar bland betjeningen och fått veta hans ankomst och uppehåll i conservatoriet; han skyndade dit och blef obemärkt vittne till nästan hela föregående samtal. Hvad är er mening, sir? frågade grefven. Min mening är att skaffa mig sjelf säkerhet och sätta er i stånd att uppfylla det löfte ni gfvit Harold Tracy och Isabella. M:rs Brandon 4kall icke vägra min begäran, tillade han betydelsefullt. Eugenia återkom småningom till medvetande; men vid åsynen af Albert, med den olycksbådande flaskan i handen och de hotande blickar han fästade på henne, isades hennes blod af ny fasa, och hon var nära att åter förlora sitt medvetande. Jag kan rädda honom, fortfor han isamma lugna, affnätta ton; en timma till — och det skall blifva för sent. Välj, min fru, emellan denne herres rättmätiga begäran, som det ligger i er makt att Yppfylla, tillade han och visade på Lilini, eller en neslig död på schavotten. Ett utrop af fasa undföll alla närvarande. Vilddjur!s utropade lady Melbourg, vågar ni anklaga min dotter ? Hennes egna blickar anklåga henne tillräckligto, svarade kaptenen aktningsfullt. Har ni glömt det indiska gift, som såfretade er nyfikenhet vid Burg Hall?jsMr Brandon; har : blifvit förgifven dermed; er dotter harihem-4 lighet bemäktigat sig något deraf från mitt schatull. z Hviken förfärlig qvinnal utropade;j lorden.