Aftonbladet – 20 oktober 1859, sida 2

Hvilka bevis har ni på en så otrolig beskyllning ? frågade hans maka. Kaptenen räckte fram flaskan; den olyckliga modren vände sig förtviflad bort. Besluta, sade den förre med kall höflighet till Eugenia, tiden skyndar — ni vet att jag sällan skämtar. Öfverväldigad och förödmjukad genom den långvariga och fruktansvärda striden mellan sitt högmod och. förskräckelse, stammade den brottsliga qvinnan : — Jag samtyckerl, Detta samtycke måste vara skriftligt,, amärkte kaptenen. Huru! Tviflar ni på mitt ord ? Ett eende var enda svaret på denna oförsigtiga fråga. H Med darrande hand skref Eugenia, att hon löste Isabella Trelawney från hennes ed och räckte detta papper till Albert, som hviskade, i det han lemnade Lilini detsamma. Låt den tjenst, jag gjort er, något mildra det straff jag förtjenar. xDet skall den, svarade grefven; men jag kan ej uthärda att se denne mans plågor; ehuru mycket jag föraktar honom. Gif honom eter;och konjak hvar femte minut, under en timmas tid, så skall all fara vara förbi.n Grefvinnan skyndade till sittrum och återkom snärt med eter. Inom mindre än en timma ansågs Brandon vara utom all fara. . Återvänd till edra gäster, mylord, sade Lilini till lord Melbourg i en ton af det djupaste deltagande. Den skandal, som hotat er familjs beder, är lyckligen förekommen; lemna det öfriga åt mig. Ni har rätt, svarade pären; man bör icke genom svaghet förlora hvad det fordrats så mycket att kunna vinna. Följ mig, mylady, tillade han och bjöd sin maka armen. Lady Melbourg såg tvekande på Eugenia! som, alldeles öfverväldigad och qväst af de yppade brottet och den förskräckliga stride mellan högmod, Hat och fruktan, som hon utstått, satt, eller, rättare sagdt, hade sjunkit ned på en soffa. (Forts.)