Aftonbladet – 19 oktober 1859, sida 3

Förslaget om räntans frigifvande. Vi äro nu i tillfälle meddela det hufvudsakliga af motiverna till det finanskomitens förslag angående räntans frigifvande, hvilket nyligen vari vårt blad infördt. Efter en inltedning, deri angifvas de orsaker, som föranledt komiterade att afgifva särskilt yttrande i detta ämne, fullfölja de sålunda : Vid en återblick på den historiska utvecklingen af hithörande lagstiftning finner man, huruledes, på grund af statsekonomiska och religiösa åsigter, som numera icke ega några försvarare, all ränta å utlånta penningar inom de kristna samhällena varit intill reformationen förbuden. Under ingen tid vet man att omtala ett så högt drifvet procenteri som just under denna lagstiftningsperiod. Ända till 200 procents ränta betingades. Då slutligen rättigheten att taga ränta ilag medgafs, kunde denna rättighet icke på en gång lemnas obegränsad. Lagstiftaren, som i de flesta länder till en början bestämde ett efter nuvarande förhållanden visserligen högt, men, i betraktande af procenteriets föregående öfverdrifter, ganska begränsadt maximum, sökte snarare att deri göra ytterligare inskränkningar. I den mån näringsväsendet ådrog sig regeringarnes uppmärksamhet och den åsigt vann insteg, atr lagstiftningen, i stället att endast gifva skydd åt en fri näringsutveckling, borde genom lagarne ställa näringarne under ett allt ordnande och bestämmande statsförmynderskap, blef ock till näringarnes befrämjande ränteaftalets frihet begränsad; och det är först på den allra sista tiden som ett allmännare erkännande af icke blott gagnlösheten, utan äfven skadligheten af denna inskränkning börjat göra sig gällande uti den europeiska lagstiftningen. Mindre än i de flesta andra länder har räntelagstiftningen hos oss undergått förändringar, Den allmänna räntefoten blef nemligen redan genom stad