Aftonbladet – 19 oktober 1859, sida 3

terlandv, hvilka likt egyptiska gräshoppor öfversvämma landet, för att fylla sina byxfickor och kjolsäckar med svenska silfverslantar, ville ställa sina så kallade konstresor åt något annat håll, t. ex. Spanien, Cayenne eller hvad helst för annan ort, der pepparn växer; nur nicht nach Norden. Då katedralskolan nyligen åter kommit på tal. vilja vi ej lemna oomnämnd en liten affär emellan domkapitlet och magistraten. Det tilltagande antalet af lärjungar i katedralskolan har nemligen gjort känbart behofvet af större utrymme än den gamla skollokalen medgifver. Domkapitlet hade med anledning häraf i en embetsskrifvelse till magistraten gjort förfrågan om, huruvida staden kunde åt en ny skolbyggnad upplåta en lämplig plats. Det af magistraten på denna embetsfråga afgifna svar var åtecknad en lösen, stor 3 rdr rmt. Domkapitlet såg häri en olaglighet, men utbetalte emellertid denna lösen, och har nu till justitiekansleren ingått med en anmälan om saken, för att få afgjordt huruvida denna beskattning är magistraten af gällande författningar medgifven. Få nu se, om denna fråga får samma utgång som den om kansli-gebuhret. Men för att icke uteslutande tala endast om Upsala-förhållanden, vill jag; dertill föranledd af ett nyligen å härvarande kyrkogård uppfördt monument af marmor, yttra några ord om ett industrielt företag inom provinsen, hvilket tvifvelsutan förtjenar uppmärksamhet och uppmuntran inom hela fäderneslandet, nemligen det nya marmorbruket på Bingön. Dess tillvaro är troligen för den större allmänheten en nyhet och Singön för flertalet läsare sannolikt en terra incognita, men åtminstone för den nya anläggningens skull förtjent af att blifva allmännare bekant. Under en sommarutflygt till trakten af Öregrund sökte jag att, såvidt möjligt var, taga en närmare kännedom om skärgården uppåt östra kusten genom besök på alla de i min väg liggande ställen, som kunde vara af något naturvetenskapligt intresse. Ett norrländskt fartyg förde mig från Stockholm till Svartklubben, ett vildt skär genom en sänkning deladt i tvenne delar, af hvilka den ena bär en väldig fyr båk, den andra bostäder åt fyrmästaren och lotsar, hvilka, när stormen rasar, endast genom att hala sig fram på ett från fyrtornet spändt tåg kunna komma från det torftiga hemmet öfver den nämnda försänkningen. Äro dessa färder ej fullt att förlikna vid Blondins öfver Niagara, sättas dock de, som nödgas företaga dem, ofta nog i ej ringa fara att bortryckas af det upprörda hafvets högt yrande vågor. Men så har ock kampen emot naturen danhat dessa skärgårdsboer till härdiga, kraftfulla och oförvägna män, för hvilka brottningen med storm och vågor blott är en lek. I en af deras kraftiga årtag framdrifven norrlandssnipa styrde jag kosan till Ortala bruk, Grisslehamn m. fl. ställen. Om Grisslehamn hade jag gjort mig en storartad föreställning, då jag hört att der fanns både kommendant och garnison för att bilda en framskjuten förpost mot grannen i öster; men jag fann ett fult näste med ett hundratal invånare in: krupna uti kojor i skrefvorna mellan strandklipporna, hvilkas vilda ödslighet knappt afbröts af ett enda träd. Ställets enda märkvärdighet är, näst dess fulhet, en väldig kanon, som från en hög klippa riktar sitt hotande gap mot den vid horisontens yttersta rand som en blå strimma skönjbara åländska kusten, men som endast har den fredliga bestämmelsen att vintertiden underrätta de åländska båtförarne när Grisslehamnsviken är isfri eller ej. Garnisonens enda uppgift synes vara att, vid postbåtens ankomst till stranden, nedsända en afdelning, som met fälld bajonett afhåller de beskedliga åländningarne från landstigning tilldess en noggrann undersökning förvissat vederbörande att den lilla båten ej gömmer en svärm moskowiter i sitt sköte. Mera tillfredsställelse skänkte ett besök på Singö, belägen ungefär trefjerdedels mil norr om Grisslehamn. Båtvägen dessa ställen emellan går genom en ovanligt vacker skärgård, bestående af otaliga labyrintiskt kringströdda småholmar, helt och hållet bevuxna med löfskog och erbjudande lika många täcka uppehållsorter åt talrika snabbfotade getter. Singön erbjöd på en af sina uddar anblicken af en liflig fabriksrörelse. Ett der befintligt rikt marmorlager, förut af allmogen begagnadt till kalkbränning, hade för en följd af år tillbaka väckt uppmärksamhet hos en härvarande botanist, efter hvars anvisning en ung företagsam man härifrån, hr J. R. Schram, dels inmutade, dels inköpte lagret och, efter en utländsk resa särdeles i Belgien och Preussen, dervid han inhemtade nödig praktisk erfarenhet samt kännedom om der brukliga maskiner och metoder för bedrifvande af stenhuggeri i större skala, år 1857 började sin anläggning, som nu är fulländad. En ångmaskin drifver ett planstensslipverk, tvenne sågramar med tjugo sågblad och dessutom en rundsåg. Under arbete äro en svarf och flera sågar för att ytterligare insättas. Till arbetare, som han sjelf inöfvar, tager han uteslutande folk från ön, för hvars till ungefär 500 personer uppgående befolkning härigenom blifvit öppnad en ny och välbehöflig källa till utkomst. : Här lemnades åter bevis på vår allmoges välbekanta mekaniska anlag och dess händighet. Vid min dervaro afslutades af en yngling med blott ett års öfning huggningen af ett smakfullt grafkors, samma monument, hvilket, såsom jag ofvan nämnt, i dessa dagar blifvit uppfördt å härvarande kyrkogård, för hvilken det utgör en verklig prydnad. Marmorn hemtas från tvenne särskilta brott och är, med undantag af Carraramarmorn, tätare och finkornigare än den utländska, hvadan den äfven bättre motstår vårt hårdare klimat. Derjemte har denna marmorart, den s. k. dolomiten, såsom jag finner af mag. Bergstrands nyss utkomna Lärobok i Geologien. befunnits svårlöslig i syror. Till färgen är den ganska vacker i olika färgskiftningar från mörkgrönt till ljustaste grått och hvitt med gröna strimmor. De ljusgråa sorterna påminna mycket om den pyreneiska. Särdeles lämpar den sig till grafmonumenter, bordskifvor, trappsteg, plansten, listverk till bygnadsarbeten m. m. Transporten derifrån är lätt; ty utom det att fabriken ligger vid allmänna segelleden från Stockholm till Norrland nära Svartklubbs fyrbåk, medgifver dess läge att 12 fot djupgående fartyg lägga till vid densamma för att afhemta färdiggjorda arbeten. Företaget börjades och fullföljdes under kritiska och brydsamma tider, och den idoge anläggaren fann ej från början den hjelp honom var lofvad af förmögnare medlemmar inom det samhälle, från hvilket han utgått. Ett tyvärr alltför vanligt bevis på den i vårt fädernesland rådande kälkborgerliga oförmågan att höja sig öfver det rent enskilta intresset. Senare har dock possessionaten Felldin i Upsala på ett vackert sätt visat anläggaren sitt intresse för framgången af företaget, och isynnerhet hafva hrr Bolinder i Stockholm gifvit berömvärda prof på hjelpsamhet. ÅA de senares mekaniska verkstad i Stockholm hade jag på återfärden tillfälle att se flera prof på fabrikens alster, såsom bland annat planstenar sammanpassade af olikfärgade marmorarter och särdeles prydliga. Hinna dessa blifva allmännare bekanta, torde de vid nybygnader komma att uttränga de fula, gråa kakelugnsstenar, som nu misspryda våra rum Skilnaden i pris torde äfven blifva obetydlig, alldenstund fabriken, om dess egare får tillfälle att utvidga densamma, årligen kan lemna ett högst betydligt antal sådana. En dylik utvidgning. skulle ock vara af oberäkneligt gagn för den kringliggande skärgårdens fattiga befolkning, som derigenom yunne ökadt tillfälle till arbetsförtjenst och fraktfart. En uppmuntran i detta hänseende at staten skulle åt denna bygd skänka ett än ej anadt 1:f Anh lamna riklig argättning för en ringa unnaff.