Aftonbladet – 18 oktober 1859, sida 2

ning till fullbordande af deras undervisningskurs, till en nyttig resa, eller något annat ändamål. De kunna naturligtvis skaffa sina barr ett kapital, tillräckligt för större är damål, genom större insatser, antingen successive eller på en gång. Om t. ex. 100 rdr om året insättas från ett barns födelse till dess 20:de år, så stiger kapitalet vid dess 25:te år till cirka 5000 rdr, hvaraf blott 2000 äro i kapital inbetalda och de öfriga 3000 utgöra den af anstalten åt insättaren samlade räntan och arfsvinsten. — Insättningarne kunna naturligtvis begagnas vid hvad ålder som helst och fortsättas huru länge man kan. — Finna föräldrarne eller den uppväxte, att besparingen ej behöfver uttagas vid 25 år, så går det an att låta den qvarstå i anstalten antingen för att längre fram lyftas, eller för att bilda fonden för en lifränta.. Af 10 rdr, som inbetalats för barnet -under dess första 20 lefnadsår, erhåller det då från 56:te året intill sin död en årlig ränta af cirka 300 rdr. Vi äro nu inne på kapitlet om lifräntor och skola jemväl anföra några exempel på buru förvånande stora dessa blifva, äfven genom ganska ringa inbetalningar. Om någon mindre bemedlad insätter blott 4 rår on året i. anstalten för sitt barns räkning från dess födelseår till och med det år då det fyller 19 år, så får detta barn från och med uppnådda 56:te året och till sin död — det må lefva huru länge som helst — en årlig utdelning från anstalten af minst 100 rdr. Med 10 rdrs årlig insats under de första -20 åren. förskaffar man det vid samma: ålder cirka 300 rårs lifränta. Genom 24 rdrs: inbetalning (som kan ske med 2 rdr i månaden, om man så vill) förskaffar man det cirka 600 rdrs pension. Insättes för ett barn vid dess födelse på en gång 100 rdr, så kan det vara förvissat om en, lifränta af 250 rdr. Hvilket nyttigt sätt är icke detta att gifva en faddersgåfva eller att använda de öfverflödiga kostnaderna: vid en kristningt Mam kan möjligen lösligt tycka att man ej behöfver sörja för sina barns ålderdom och att omu man blott ger dem en god uppfostran, böra. de sjelfva kunna på ett eller annat sätt betrygga sin bergning på ålderdomen. Men huru många veta med säkerhet vid: ett barns födelse om de blifva i tillfälle att gifva detta barn en goduppfostran eller att lemna det en för hela -lefnaden tillräcklig förmögenhet — hvem vet hvilka olyckor som kunna drabba detta barn och göra det oförmöget att försörja sig sjelf? Mot denna ovisshet må man väl riskera en för mången så föga känbar uppoffring som 10 å 20 rår om året. — Dessutom, såsom förut är nämndt, kan delegaren årligen utfå afkastningen af det insatta kapitalet när han vill, så fört det vuxit till 500 rdr. Man kan vid hvad ålder som helst ända till 34:de året begynna med insättningarne för att skaffa sig sjelf eller hustru, eller barn, eller andra en årlig ränta, från hvilken ålder man sjelf bestämmer. Dock blir naturligtvis: räntan mindre, ju sednare man börjar kapitalinbetalningen och ju tidigare man begynner lyfta den. Emellertid lemnar anstalten äfven för insättare af mera framskriden ålder fördelaktiga och uppmuntrande resultater. Den t. ex., som vid 19 års ålder på en gång insätter 100 rdr, erhåller från 56:te året en lifränta af 60—70 rdr... Den, som från sitt 20 till sitt 40 år insätter 10 rdr årligen, undfår vid 56:te året ett kapital af 1100 rdr, eller cirka. 100 rdrs lifränta. Den,som vid 20 år på en gång insätter 200 rdr, erhåller vid 55 års ålder ett kapital af 1800 rdr, eller en lifränta af 150—160: rdr: För att få 100 rdrs litränta vid 56 års ålder behöfver man blott intill det året, från sitt 25:te, inbetala 11 rår om året. ; Vi skola icke anföra flera exempel. Deredan lemnade torde vara tillräckliga att öfvertyga våra läsare om anstaltens nytta och att . visa några af de ändamål, för hvilka den kan anlitas. Hvad som gerden en helt annan karakter och i vissa afseenden ett högre värde, än de i sin väg jemväl högst gagneliga sparbankerna, är dels att insatserna icke när som helst kunna uttagas ur ränteförsäkringsanstalten, utan ovilkorligen blifva qvarstående der intill den tid, som insättaren sjelf på förhand bestämt, så att ingen frestelse och ingen tillfällig förlägenhet kan bringa insättaren att för: skingra sitt framtidskapital, hvilket deremot ofta sker af sparbanksdelegare, och dels att kapitalet starkare förkofras i ränteförsäkringsanstalten derigenom att delegarne ärfva de medel, som hemfalla till anstalten, derigenom att någon deltagare dör innan han uppnått den ålder, då anstalten skolat göra utbetalningar till honom, Vi tillägga blott, att denna anstalt icke har för afsigt att göra någon vinst; den kan aldrig förtjena ett enda runstycke, utan allt hvad den får in faller delegarne till godo, utom den lilla förvaltningsafgift, som de sjelfva betala vid hvarje insättning, Direktörerna hafva ej något arfvode, och anstalten har blott en kamrer och en vaktmästare i hyresfritt upplåten lokal. De insatta medlen förvaltas under uppsigt af 60 af delegarne sjelfva valda deputerade, af 9 utaf dessa deputerade utsedde direktörer, och äro utlånta mot de bästa inteckningar i Stockholm och på landet. Kassan är öppen på nedra botten i riksgäldskontorets hus å Riddarholmen alla onsdagsoch lördagsförmiddagar, samt onsdagseftermiddagar kl. 5—6, och underrättelser och upplysningar lemnas der vid dessa tider med största beredvillighet af den särdeles humane kamrerare, som anstalten lyckats erhålla. Inrättningens verksamhet omfattar äfven Stockholms, Upsala, Westmanlands uch Nyköpings tr —X Eee — — ——A ———— — — Xx X2pr att iriltta On yvig. för KR SEE RN TG